Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Aktuell Tidsperiod

 

 

 

Svepgeneratorer 1930 -1980
 




FR-8 flygradiomottagare
Mellanfrekvensmodulen i
FR-8 flygradiomottagare
Större bild

 

 

Frekvenskurva vid 450 kHz
Frekvenskurva vid 450 kHz
 



Philips GM 2881
1935 Frekvensmodulator
Philips GM 2881
Större bild



BRC 240AP

1955 Boonton Radio Corp
BRC 240AP
Större bild




1963 Telonic SM 2000 med frekvensområdestillsatser
1963 Telonic SM 2000 med frekvensområdestillsatser
Större bild




Wavetek 1001A
1977 Svepsignalgenerator
Wavetek 1001A



HP 670sm 7-10 GHz

1955 HP 670sm 7-10 GHz



HP 686C 8,2-12,4 GHz

1957 HP 686C 8,2-12,4 GHz
Större bild




HP 8690A
1968 HP 8690A
Större bild




HP 8620C
1976 HP 8620C
10 MHz -22GHz

Större bild

 

Allmänt

I en superheterodynmottagare svarar mellanfrekvenskretsarna för två viktiga egenskaper, mottagarens känslighet och selektivitet.
Dessa kretsar utgörs av ett antal seriekopplade steg med kopplade kretsar, som gemensamt ska ha en närmast rektangulär frekvenskurva med rätt mittfrekvens.

Kretsar ska samtrimmas till:

  1. Optimal förstärkning vid angiven mellanfrekvens

  2. Minimum specificerad bandbredd vanligen angiven vid -6 dB

  3. Hög selektivitet angiven som max frekvensområde   vid tex -20 dB.

Man kan uppnå detta genom en stegvis förskjutning av frekvensen för de olika stegen (stagger tuning).

Redan i superheterodynmottagarens barndom insåg man att denna trimning av MF-kretsarna inte var möjlig, utan att under justering kunna se kurvan på ett oscilloskop.
För att uppnå detta krävdes en svepgenerator som tidigt bestod av en motordriven vridkondensator.
Senare kom elektroniska lösningar. Inledningsvis gick dessa under benämningen Wobbulator. Senare frekvensmodulator.

Philips GM 2881 var en sådan frekvensmodulator för visualisering av frekvenskurvor i kombination med en signalgenerator och ett oscilloskop.
Vad som saknades var markörer som angav frekvensen på oscilloskopskärmen.  Detta var dock en första början till en utveckling av svepgeneratorer för de mest skiftande uppgifter inom ett frekvensområde från LF till mikrovåg.

Boonton Radio Corp svepgenerator 240AP hade tre centrala egenskaper för en svepgenerator.

  • Variabel svepfrekvens

  • Frekvensmarkörer

  • Funktion som signalgenerator med acceptabla data

Därmed var grunden lagd för framtida svepgeneratorers egenskaper inom radioområdet

Den svepgenerator som anskaffades i större antal för allmänt bruk inom försvaret var Telonic modell 2000. Denna svepgenerator var modulärt uppbyggd med ett stort antal frekvensområdestillsatser som täckte 20Hz till 3000 MHz. Vidare tillsatser för inställbara markörer eller kristallstyrda markeringar.
De vanligast förekommande frekvensområdestillsatserna inom försvaret var enheter som täckte 20-100 MHz och 20-75 MHz, båda med variabel markeringsoscillator.

En annan utvecklingslinje för svepgeneratorer påbörjades med att funktiongeneratorer med spänningsstyrd frekvens som introducerades av Wavetek 1963. Detta var ett genombrott som banade vägen för funktionsgeneratorer med en integrerad svepgenerator som kom med modell 114. Wavetek utvecklade under åren ett flertal modeller anpassade till fältservice av bland annat kabel-TV nätverk.
Inom försvaret anskaffades Wavetek 1001A som kombinerad svep- och signalgenerator inom frekvensområdet 0,5 till 300 MHz

 

Mikrovågsområdet

Inom mikrovågsområdet var klystronen (1937)
den dominerande signalkällan som dock var kavitetsavstämd. Svepning av en klystronbaserad signalkälla blev därför i hög grad ett mekaniskt problem.
HP annonserade 1955 den första i en serie av fyra motordrivna modeller HP 670 av svepgeneratorer som täckte frekvensområdet 2,6 till 10 GHz.

Att elektroniskt styra frekvensen i en mikrovågsgenerator blev möjligt med BWO-rör, inledningsvis i Europa benämnda Carsinotroner (1952).
Detta blev ett genombrott för svepgeneratorer för mikrovågsområdet. Med tillgång till riktningskopplare kunde impedansmätningar enkelt utföras över stora frekvensområden.

HP annonserade tidigt en serie av svepgeneratorer baserade på BWO rör. 1957 kom HP 686A med frekvensområdet 8,2-12,4 GHz. Dock med upp till 3 dB uteffektvariation. 1961 täckte HP 686 serien med 6 svepgeneratorer frekvensområdet 1-12,4 GHz

1968 kom svepgeneratorn HP 8690 med frekvensområdestillsatser för frekvensområdet 400 kHz till 40 GHz med utnivån stabiliserad.
BWO rören ersattes med början 1973 av YIG avstämda halvledaroscillatorer med PIN-diod reglerad utnivå.

Med HP 8620C kom en helt programmerbar (BCD eller HP-IB) svepgenerator som med 10 frekvensområdestillsatser täckte frekvensområdet 10 MHz till 22 GHz

Utvecklingen av svepgeneratorer har i huvudsak exemplifierats med produkter från Hewlett Packard. Anledningen är att HP:s historia är så väl dokumenterad.
Av de företag som under dessa år var delaktiga i den tekniska utvecklingen av svepgeneratorer bör framhållas:

  • Alfred Electronics

  • Marconi

  • Rohde & Schwarz

  • Telonic

  • Wilton Company

Skrivet av: Lennart Torstenson och Stig Hertze

Senast uppdaterat: 2017-08-28