Klicka här för att komma till vår startsida och få tillgång till intressant elektronikhistoria!
 

Utdrag ur skriften:

Försvarets Fasta Radiolänknät 
Försvarets Telenät. Ett historiskt perspektiv

 

Stelt/förmedlat nät

En väsentlig fråga vid utformningen av nätet var valet av trafikal princip, d.v.s. trafik via i nätet fast uppkopplade förbindelser eller via vid behov/per samtal uppkopplade förbindelser. Inom luftbevakningen hade utvecklingen gått från tidiga 40-talets trafik i televerkets publika nät per samtal (oftast manuellt) uppkopplade förbindelser (prioriterade som luftförsvars­samtal) till fast arrangerad punkt till punkt förbindelser. Inför skapandet av ett separat nät kvarstod inom luftförsvaret kravet på omedelbar tillgång (utan fördröjning och utan risk för trafikal spärr). Mot detta ställdes ett förmedlat näts bättre ekonomi och möjlighet till alternativa samtalsvägar och därmed bättre skadetålighet. Länknätet utformades för att kunna ge både fasta och förmedlade förbindelser inom nätet.

Nätförmedling

Under en första period anordnades förbindelser inom stomnätet enbart som fasta. Förmedling kunde ske i vissa större anslutna anläggningar (främst Lfc m/50), vilka försågs med 4-trådsutrustningar för manuell förmedling. Detta förmedlingsnät har ibland benämnts ”MT-nätet”. Nätet utformades dock med målet att i hög grad kunna övergå till förmedlad trafik. Redan i utredningen Plan-54 planerades i nätets noder automatiska växlar med kapaciteter om 25 – 150 förbindelser.

Först under början av 60-talet kunde dessa planer förverkligas. Efter orienterande kontakter med teleindustrin utarbetades en teknisk specifikation ELT 2448 (totalt ca 40 sidor, klar –65). Specifikationen hänvisade i många avseenden till CCITT. En offertförfrågan gjordes till Televerket, LM Ericsson och SRT. Bland offererade lösningar fanns såväl helt traditionella elektromekaniska växlar som växlar av PMS- (programminnesstyrda) och helelektronisk typ. De förra dömdes snabbt ut som otillräckliga. Bland de senare fanns Ericsson och Northern Telecom som båda värderades ingående.

Efter en omfattande utvärdering av offererade växlar valdes en PMS-typ med elektro­mekaniska väljare. LM Ericssons AKE-129. Denna växel var en minivariant av Ericssons AKE-system beträffande linjekapacitet, men med avancerade funktioner och med i vissa avseenden speciell signalering. Efter ett intensivt arbete med definiering av i specifikationen ”öppna” funktioner kunde tillverkning och leveranser påbörjas.

Ett flerårigt mycket omfattande provnings-/besiktningsskede följde. Proven utfördes i stor utsträckning på de två första i Mellansverige installerade växlarna.

I ett senare skede (i mitten av 70-talet) kompletterades nätet med ytterligare nodväxlar. Härvid valdes en växel från GTE, en PMS-växel med elektronisk, rumsuppdelad kopplingsmatris (ETSS).