Klicka här för att komma till vår startsida och få tillgång till intressant elektronikhistoria!

Utdrag ur skriften:

”Försvarets Fasta Radiolänknät  Försvarets Telenät. Ett historiskt perspektiv”

 

Telekommunikationer, behov och uppbyggnad.

Genom riksdagsbeslutet 1948 om en uppbyggnad av ett modernt luftbevakningssystem framstår det året också som ett födelseår för utformningen av flygvapnets moderna telekommunikations­struktur. Behovet av snabb och säker landstäckande telekommunikation ökade starkt i samband med uppbyggandet av luftbevakningssystemet.

 

Tidsfördröjningen vid den manuella förmedlingen i televerkets stationer kunde inte längre accepteras. 1948 påbörjades därför en övergång från vanliga abonnemang i televerkets nät till speciella exklusiva direktförbindelser mellan olika försvarsobjekt. Dessa förbindelser var antingen förhyrda i fred eller förberedda för snabb uppkoppling vid beredskapshöjning eller mobilisering. Uppkopplingen skedde manuellt med hjälp av omkopplare på televerkets stationer. Den under de senaste åren genomförda övergången till förmedlade förbindelser är alltså en återgång till ett gammalt koncept, även om förmedlingen nu sker automatiskt.

 

Till de prov och försök som utfördes för att få underlag till specificeringen av Stril 50 utnyttjades bl.a. utrustningar m/48 och från USA anskaffad ”surplus”-materiel, främst en transportabel utrustning för flygledningscentral ”AN/TTQ”. Denna innehöll en helt komplett central med estrader, kartbord, markeringsutrustning och teleutrustning med växel, telefon­insatser etc. Med denna anordnades en försöks-lfc vid F8. Med bl.a. de erfarenheterna man fick vid dessa försök som grund, påbörjades i samarbete mellan KFF och Televerket ett konstruktions­arbete som ledde fram till speciella telefonutrustningar för Lgc och Lfc. Försvaret var här mycket tidigt ute med flera tekniska funktioner, bland annat fyrtråds­förmedling i Lfc m/50-växlarna. Denna typ av förmedling möjliggjorde att ett lands­omfattande telefonnät snabbt kunde etableras.

 

Under slutet av den period då luftbevakningen låg kvar inom armén anskaffades en del radiolänkmateriel till den optiska luftbevakningen. En del prov med relativt långdistant radiolänk­kommunikation genomfördes också i arméns regi. Bl.a. under manövern ”HÖSTLÖVET” hösten 1949 genomfördes radiolänkprov mellan Skövde och Stockholm.

 

1950 tillsattes en utredning med uppgift att utarbeta förslag till hur man bäst skulle åstadkomma skadetåliga kommunikationer för luftbevakning och stridsledning. Utredningen föreslog att ett landsomfattande nät baserat på radiolänk skulle byggas. Valet av radiolänk som transmissions­medel var främst betingat av kraven på ekonomi och skadetålighet. I utredningen skisserades grunddragen för nätstruktur, transmission och förmedling.

 

Denna utredning avsåg ett nät för enbart FV, huvudsakligen för luftbevakning och strids­ledning. Nätet skulle förbinda objekten i systemet (Lfc, radarstn, Lgc etc) och utgöra ett landsomfattande nät. Ledningscentralerna skulle utgöra noder i nätet och växlarna i dessa (enlig ovan utrustat med 4-trådsförmedling) skulle fungera som förmedlingsorgan i nätet. Ett provnät planerades, geografiska planer upprättades, stationsplatser för provnätet utsågs, försök bedrevs och viss materielanskaffning förbereddes bl.a. genom infordran av offerter på radiolänk för provnätet mm.

 

Vid denna tid väcktes ÖB intresse för att utnyttja det planerade FV-nätet även för att säkerställa andra väsentliga samband inom totalförsvaret. Under 1953 – 54 gjordes mot denna bakgrund en ny utredning inom FV. Den grundades på reviderade FV-behov och på av Fst sammanställda behov från övriga tilltänkta användare och genomfördes av KFF genom Luftbevaknings­byråns radiolänk­sektion. Utredningens resulterade i en reviderad plan för det landsomfattande länknätet, med väsentligt utökad kapacitet, med flera anslutna anläggningar, en något tätare nätstruktur och med noder i separata anläggningar (knutstationer) försedda med automatiska växlar för förmedling av trafiken.

 

Under 1954 togs beslut om utbyggnad av ett nät enligt föreslagna linjer och under CFV ansvar. Kostnaderna skulle fördelas mellan ÖB (Operativ ledning), FV och SJ enligt utredningens förslag.

 

Dessa studier, utredningar, planer och beslut är vad gäller nätstruktur, transmission och förmedling till stora delar fortfarande vägledande för arbetet med radiolänknätet, även om givetvis tekniska lösningar, kapaciteter och geografiska planer successivt reviderats. Naturligtvis har integrationen av radiolänk- och trådnäten även haft en stor påverkan.