Tidslinje för Marktele 1940 - 1990

Flygvapnets marktelesystem har under denna period haft en mycket stark teknisk utveckling som väckt internationell uppmärksamhet.
Flygstridskrafternas ökade prestanda i hastighet, täckningsområde, vapenverkan etc. har inneburit växande krav på ledningssystemen.
Digitaltekniken har medgett sekundsnabb stridsledning från målidentifiering med radar till startorder och ledning av jaktflyget med stridledningssystem.

 

Utvecklingen har även stärkts av att systemen i allt väsentligt varit kontinuerligt i operativ drift. Detta har bland annat medfört utveckling av drift- och underhållsorganisation samt av system för planering, övervakning och administration av systemen.

Tidslinjen innehåller länkar till notiser om utrustningar och system.

 

Senast uppdaterad 2019-05-20
 

Försvarets Trådnäts utveckling under åren 1946 till 1986 beskrivs i en separat tidslinje.

 


1940-1949

 

Hoppa till:
1950 - 1959
1960 - 1969
1970 - 1979
1980 - 1990

 

 


Under slutet av andra världskriget framstod behovet av ny luftbevakning, stridsledning, flygbaser och stödsystem som mycket stort.
Den optiska luftbevakningen förs över från Armén till Flygvapnet.
Ett antal flygflottiljer byggs ut och beslut tas om att införa stridsledningssystemet STRIL 50.
1944 anskaffas den första moderna radarn från England, de första radiolänkförbindelserna installeras och den första VHF-radiostationen anskaffas.
Luftbevakningscentraler (LGC) och Jaktcentraler (Jc) byggs ut med utrustningar som specificeras och utvecklas av försvaret. Bl.a. manuella telefonväxlar och terminalutrustningar för lokal-, terminal- och transitförmedling av trafik.
 

Radiostation Tmr-9
Radiostation Tmr-9

1943
  • Under 1942 beställdes Fmr-IV (Fmr-4) med leveransstart 1943. Fmr-IV var avsedd för flygtrafikledning med samband mark - flyg. Den användes även för att överföra signalmeddelanden mellan flottiljerna inbördes samt tjänstemeddelanden till och från CFV.

  • De första bilburna radiostationerna Tmr IX (Tmr-9) levereras från SRA. Erfarenheter från Tmr-8 (Tmr VIII), rapporter från utlandet, den tekniska utvecklingen samt den egna operativa verksamheten ledde till projektering av en modernare bilburen radiostation.


Ekoradio ER IIIB

1944
  • Ekoradio ER IIIB  Flygvapnets första radarstation anskaffas. Stationen var konstruerad av MARCONI i England. Radarn  var byggd för fältmässigt bruk med ihopvikbart tält. Den var konstruerad för att vara lätt att använda, transportera, upprätta och demontera.

Radiostation Fmr-5
Radiostation Fmr-5/l

1946

  • Radiostation Fmr-5 köps in som ”surplus”. Denna grundtyp av radio anskaffades för såväl flyg- som markbruk i ett mycket stort antal stationer. Flygplansversionen benämndes Flygradio Fr-7. Fmr-5 var ett stort tekniskt lyft för flygvapnet och radiostationerna fanns kvar en tid in på 60-talet.

  • Luftbevakningen och luftskyddet organiseras i form av luftbevakningsstationer och luftbevakningscentraler.
    Stril 50
    blev benämningen på det nya stridslednings- och luftbevakningssystem för luftförsvaret som började byggas ut i Sverige i slutet på 1940-talet.
    Det var en kraftfull infrastruktursatsning som tog över tio år att genomföra.

 

1947

Radarstation PJ-21
Radarstation PJ-21

1948

  • Radiolänk RL-01 anskaffas från Motorola för förbindelsen Ls-Lgc samt även för förbindelsen Lgc-Lfc. Det blev flygvapnets första radiolänkutrustning.

  • Luftbevakningen överförs till Flygvapnet.

  • Ledningscentral AN/TTQ anskaffas som surplus för utprovning. Den var fältmässigt och robust uppbyggd med hjälp av bland annat utrustningens transportlådor.

  • Radarstation PJ-21 beställs. En transportabel jaktstridsledningsstation som även användes för luftbevakning och säkerhetstjänst inom flygvapnet.

 Övning med AN/TTQ
Övning med AN/TTQ i
F13 gymnastiksal 1949

1949

  • Navigeringsfyr PN-51/F levereras. En navigeringsfyr med hög uteffekt och lång räckvidd. PN-51/F inköptes från England. Fyren som var tillverkad av MURPHY (ett dotterbolag till Philips) var rörbestyckad och hade hög uteffekt. PN-51/F installeras på vissa flottiljer förutom F1 för att möjliggöra ombasering av J30 förband.


1950-1959


Under denna period byggs Stridsledningssystem Stril-50 ut och beslut tas om att införa ett nytt modernt system, Stril-60. Valet stod mellan den beprövade analoga tekniken eller den nya och oprövade digital-tekniken. Valet föll på det senare som blev en stor internationell framgång.
Beslut tas om att bygga 70 flygbaser av typ Bas-60.

En mängd radarstationer med ledningscentraler anskaffas och installeras.
Mot bakgrund av ökade krav på snabba, flexibla och säkra telesamband, allt under en ökande hotbild, tas beslut om att bygga ett landsomfattande radiolänknät som även påbörjas under perioden.
Trådfjärrskriftnätet med manuell förmedling byggs upp.
 

Radiostation RK-01
Radiostation RK-01

1950

  • Utbyggnaden av Försvarets Fasta RadioLänknät FFRL startar. En första etapp bestående av ett provnät realiserades i form av ett huvudstråk Stockholm - Norrköping, innefattande tre framtida noder och en relästation och med anslutningar till respektive Lfc i berörda sektorer.

  • Radarstation PJ-21 levereras. Under senare delen av 1940-talet påbörjades den organisatoriska uppbyggnaden av samordnad stridsledning och luftbevakning inom flygvapnet. För detta ändamål krävdes nya och i prestationsavseende mera avancerade radarstationer.

  • Radiostation RK-01 beställs av SRF. En komplett mångkanals radioutrustning för telefoni och telegrafi.

  • Lfc/Lgc m/50 börjar byggas. Trådförbindelser förhyrs av Televerket. Läs mer om trådnätets utveckling 1946-1986.

  • Terränggående mobil radiostation Tmr-X (Tmr-10) levereras från SRA. Tmr-X levererades i ett antal av 10 st fordon. Fordonen tillfördes flygflottiljernas sambandssektion för samverkan mellan flygvapnet och armén.

Spaningsradar PS-16/F
Spaningsradar PS-16/F

1951

  • Radiolänk RLX-11, RLX-12, RLX-13 och RLX-51 anskaffas  för prov och försök i ett provnät till Försvarets Fasta Radiolänknät på m- och dm- våglängd. Tillverkare var GEC, Siemens och STC.

  • Radiolänk RL-61 anskaffas från Decca. Användes för överföring av information från en spanings- eller höjdradarstation till en långt avlägsen punkt.

  • Multiplexutrestning TMX-11 från GEC anskaffas  för prov och försök.

  • Spaningsradar PS-16/F levereras. PS-16 var, med avseende på sin långa räckvidd, avsedd att bli flygvapnets första storradar. Den var även flygvapnets första fortifikatoriskt skyddade radaranläggning.

  • Spaningsradar PS-41 kommer till Sverige. När Flygvapnet under den senare delen av 1940-talet började bygga upp sin luftbevakning och därmed anskaffade de första radarstationerna behövde man en mindre och lättflyttad station, främst för lågspaning.
    PS-41/T tjänstgjorde även i Kongo under Kongokrisen på 1960-talet

  • Effektförstärkare 201 beställs. För att öka räckvidden för Radiostation RK-01 fick Standard Radiofabrik (SRF) i uppdrag från KFF att utveckla och tillverka ett effektsteg som fick benämningen Effektförstärkare 201.


Talfyr 301

1952
  • Talfyren 301 installeras på alla flottiljer. Denna unika radiofyr, utvecklad av AGA, lämnade med en inspelad röst, riktningen till fyrens uppställningsplats direkt i flygradion utan extra utrustning i flygplanet.


Radiolänk RL-02
Radiolänk RL-02

1953
  • Radiolänk RL-02 tillverkad av Standard Radio och Telefon (SRT) införs. RL-02 var en FM-utrustning för överföring av en talkanal inom frekvensområde 163-166 MHz och 171-174 MHz.

FFRL Principuppbyggnad
FFRL Principuppbyggnad

1954

  • Försvarets Fasta Radiolänknät utökas till ett landsomfattande försvarsgemensamt radiolänknät. På uppdrag av försvarsstaben genomfördes 1954 en utredning och planering av ett försvarsgemensamt landsomfattande nät för hela totalförsvaret kallad Plan 54. Planen godtogs av CFV och försvarsstaben och ledde till beslut att nätet skulle förverkligas inom en 15-årsperiod.

  • Multiplex TM-1 anskaffas från Philips. TM-1 var en moduleringsutrustning för sexton telefonkanaler.

 Radiostation Fmr-7
Radiostation Fmr-7

1955

  • Radiostation Fmr-7 beställs. Den stora anskaffningen av militära flygplan under 50-talet, utbyggnaden av Lfc m/50 samt projektering av Stril-60 och Bas-60 medförde att behovet av radiokanaler för radiosamband mark - flyg ökade markant.

  • Landningsradarn CE-71 installeras på F1 för att få erfarenhet av PAR, Precision Approach Radar.

  • Kommandoplatsbil KPL beställs. Under början av 50-talet uppstod ett behov av att på ett bättre sätt kunna utföra flygtrafikledning vid krigsflygplatserna än från de då nyttjade Tmr-IX bilarna.

Radiolänk RL-41
Radiolänk RL-41


Radarfyr PN-521/R

1956

  • Radiolänk RL-14 anskaffas från SRA. RL-14 var en av de första reguljära radiolänkarna som anskaffades för anslutning av abonnenter till Försvarets Fasta Radiolänknät. Utrustningen var rörbestyckad och var den enda länk som låg i band 1, 280-330 MHz

  • Radiolänk RL-41 anskaffas från Siemens. RL-41 användes för radiolänkförbindelser med pulsfasmodulering inom frekvensområdet 1700 till 2300 MHz. Användes i huvudstråk och för anslutning av större abonnentanläggningar t.ex. mellan Lfc m/50 och radiolänkutpunkt.

  • Multiplex TM-3 anskaffas från Siemens. TM-3 ingick i det tidiga provnätet för radiolänk som realiserades i mitten av 1950-talet i form av ett huvudstråk Stockholm- Norrköping.

  • Multiplex TM-4 anskaffas från Siemens. TM-4 var den första mutiplexutrustningen som tillsammans med RL-41 gav den kapacitet på 60 kanaler som var dimensionerande för stomnätet i Försvarets Fasta Radiolänknät

  • Radarstation PS-08 beställs. PS-08 var flygvapnets första egentliga storradar. Med storradar avses här i första hand stationens höga uteffekt (2,5 MW) och dess långa räckvidd (>400 km). Stationen hade en antenn av imponerande dimensioner med en reflektoryta på ca 170 m².

  • Navigeringsfyr PN-60/F och PN-601/F anskaffas. PN-60/F fick efter modifieringen beteckningen PN-601/F och torde vara ett av de första elektroniksystem som tillfördes det Svenska försvaret som innehöll så kallade ”Logiska kretsar”.

  • Radarfyr PN-521/R levereras. När Flygplan 35 Draken kom ut på förband i början på 60-talet var det utrustat med en modernare variant av navigeringsutrustning med beteckningen PN-59. Detta medförde att alla PN-52/R stationer kompletterades med elektronik motsvarande PN-59 så att även Draken kunde betjänas. PN-52/R fick efter modifieringen beteckningen PN-521/R.

  • 1956 års radioplan fastställs. Radioplanen låg till grund för den förestående utbyggnaden av Flygvapnets radioorganisation vad avsåg KV och LV.

 Radiosändare FMR-10
Radiosändare Fmr-10

Radarstation PS-08
Radarstation PS-08

1957

  • Utveckling av Radiostation RT-02. Under tidigt 50-tal uppkom planer om att skaffa utrustning för att störa det sovjetiska navigationssystemet Shayka

  • Utveckling av Flygvapnets Styrdatasystem. Styrdatasystemets uppbyggnad med digital information direkt från stridsledningscentral till flygplanet var en revolutionerande förbättring för ledningssystemet.

  • Radiosändare Fmr-10 beställs från Rohde & Schwarz. De första sändarna anslöts till Lfc m/50 för talsamband mellan mark och flygplan. Den höga uteffekten var avsedd att överbrygga förväntad fientlig störsändning.

  • Multiplex TM-2A anskaffas från Pintch/Telefunken. TM-2A var huvudsakligen avsedd för användning tillsammans med radiolänkutrustningar. Genom tillsats av ett ledningskorrektionsnät kunde den emellertid även användas för 4-trådsdrift på kabel.

  • Radarstation PS-47/F anskaffas. I flygvapnet fanns den i endast ett exemplar och installerades i slutet av 50-talet på en anläggning i Bälinge strax utanför Luleå. Stationen användes där som komplement till PS-16.

  • Radarstation PS-08 levereras. Flygvapnet anskaffade under 50-talet fyra radarstationer av denna typ.  Dessa anläggningar kom att benämnas Harry, Dick, Tom och Fred.

Bas-60
Bas-60


Radiostation Fmr-12B

1958

  • Beslut om att bygga 70 nya flygbaser, Bas-60.

    Ett nytt hot hade kommit fram, nämligen kärnvapenhotet.

    Viktiga centraler måste skyddas och flygplanen måste spridas ut över större ytor vid flygbaserna.

  • Beställning av automatisk målföljning för Stril 59. SRT fick 1958 beställning på ett digitalt, automatiskt målföljningssystem samt på en styrdatautrustning som överförde målinformationen digitalt till jaktflygplanet för presentation på dess instrument.

  • Beställning av ny Basradio Fmr-12. Under 50-talet konstaterades att ett radionät för det interna sambandet för det planerade Bas-60 behövdes. Det skulle vara ett radiosystem för flygbasens interna samband med en basstation i KC och fordonsinstallerade och bärbara radiostationer.

  • Radarhöjdmätare PH-12/F anskaffas. PH-12 var en engelsk radar tillverkad av Marconi Wireless Telegraph med en svensktillverkad nick- och vridanordning.
    PH-12 anskaffades endast i fyra exemplar, samtliga placerade på PS-08-anläggningar.

Radiostation Fmr-13
Radiostation Fmr-13


PS-29/F Antenn

1959
  • Radiostation Fmr-13 beställs från Rohde & Schwarz Behov av att kunna kommunicera med flygplan på frekvensområdet UHF blev viktigt under slutet av 1950 talet. Ur flygsäkerhetssynpunkt fanns ett behov av att kommunicera med flyg från grannländerna med bland annat uppgifter om väder, position samt vid situationer där nödlandning kunde befaras.

  • Beställning av prototyp till  Flygradiostation Fr-16. Fr-16 ingick som reservradio tillsammans med Fr-17 och Frm-15 systemet i Flygplan 35F.

  • Väderradar PS-29/F anskaffas. PS-29/F eller APS-15 som den hette från början var en flygburen spaningsradar från andra världskriget som arbetade på X-bandet. Stationen inköptes i ett femtiotal exemplar från militära surpluslager i Europa.

  • Signalomformare 1425 Hz beställs vid LME. Trådförbindelserna i Televerkets nät moderniserades mer och mer i och med automatiseringen. Detta omöjliggjorde signalering med befintligt system på förstärkta förbindelser. Försvaret tvingades införa tonsignalering. Denna skedde med inombandssignal i Signalomformare 1425 Hz.

  • Fjärrskriftsmaskiner 503, 506 med remssändare anskaffas från Siemens

  • Automatisk fjärrskriftsförmedling för fred och krig anskaffas från Philips i Holland


1960-1969


Införandet av Stril-60 och Bas-60 pågår i hög takt och systemen tas i operativ drift. Baserna byggs ut med omfattande kabelnät. Anskaffning görs av ledningssystem för elva radargruppcentraler (RRGC/F).
Radarstationerna PS-66 och PS-15 anskaffas och tillförs Stril-60.
Ett stort antal radiolänk och multiplexutrustningar samt multiplexsystem av FDM-typ anskaffas och installeras.
Telenätet börjar automatiseras med datorstyrda växlar.
Datatransmission dator-dator och styrdata införs.
OPUS anskaffas för den optiska luftbevakningen .
Startorder för flygplan i "högsta" byggs ut.
Radiostation Fmr-16 på VHF-bandet utvecklas av AGA och blir flygvapnets första heltransistoriserade markradiostation.
Det landsomfattande Luftoperativa radionätet (LOPRA) byggs ut och tas i operativ drift.
System för fjärrövervakning (FÖ) av Försvarets Fasta RadioLänknät och PS-15 tas fram. Tekniken blir grunden för ett generellt koncept för driftövervakning, vidareutvecklat under kommande decennier och tillämpat för flera typer av markteleobjekt.

 

Scatterlänk RL-71
Troposcatterlänk RL-71

1960

  • Scatterlänk RL-71 anskaffas från Westinghouse, Canada. Den ursprungliga planeringen av FFRL stomnät innehöll parallella nord-syd-gående stråk i stomnätet för att erhålla nödvändig redundans. För att minska framför allt de fortifikatoriska kostnaderna för relästationer, beslutades att ett av stråken från mellersta delen av landet (Östersund) till övre Norrland skulle byggas med troposcatterlänkar.

  • Nya fjärrskriftsmaskiner anskaffas. Leverans från Siemens. Leveranskontroller sker av CVA

  • Leverans och installation av signalomformareutrustning 1425 Hz från LM Ericsson på alla objekt inom luftbevakning, STRIL och FYL. Leveranskontroll, installation och driftsättning utförs av CVA.

Radiolänk RL-21C
Radiolänk RL-21C


RL-81 Stativ

Landningsradar PN-67/T
Landningsradar PN-67/T
 

1961

  • SRT fick beställning på databehandlingsutrustning för 13 st radargruppcentraler RRGC/F vilket senare reducerades till 8 st. Databehandlingsutrustningen fick beteckningen DBU 205 och bestod av datorer för målföljning, höjdmätning och stridsledning samt utrustningar för presentation och inmatning av data vid operatörsplatser för motsvarande taktiska funktioner.

  • Beställning av TLF-kärror

  • Radiolänk RL-21A, B och C anskaffades i stort antal för fast installation som anslutningslänk i Försvarets Fasta Radiolänknät FFRL.

  • Under 1960-talet byggdes stomnätet i Försvarets Fasta Radiolänknät (FFRL) ut med Radiolänkutrustning RL-81, en helt rörbestyckad utrustning på 7 GHz bandet, som levererades av Selenia i Italien. RL-81 kom att utgöra stommen i FFRL och senare FTN (Försvarets Telenät) under 30 år.

  • Multiplex TM-6 anskaffas från LM Ericsson. TM-6 ingick i det tidiga troposcatterstråket tillsammans med RL-71 och kom att bli en hörnsten i den tidiga stomnätsutbyggnaden

  • Landningsradar PN-67 installeras på alla flottiljer för att höja säkerheten vid landning i dålig sikt. PN-67 gav TL möjlighet att ”prata ner” ett flygplan med mycket god precision, så kallad PAR-landning

  • Väderradar PV-30 installeras på alla flottiljer. Ersätter PS-29 som visat värdet av radar för tillförlitligare väderprognoser.

  • Effektförstärkare 202 beställs. Effektförstärkare 202 användes som linjärt slutsteg för sändarna Fmr-7 och RK-02 inom frekvensområdet 100-156 MHz för att höja deras uteffekter och göra radiosambandet mer störtåligt.

Radarstation PS-65
Radarstation PS-65


RK-02 Kontrollenhet S

Radiostation Tmr-16
Radiostation Tmr-16

1962

  • Videomultiplexutrustning TM-8 och Bäringsmultiplexutrustning TM-9 anskaffas från Raytheon, USA för överföring av radarbilder. TM-8 tillåter överföring av två videokanaler och en smalbandig bäringskanal. TM-9 överför vridningsinformation från en radarstation till PPI.

  • Höjdmätare PH-40/F anskaffas. PH-40/F är en nickande höjdmätare som ingår i Strilsystemet. Höjdmätaren fjärrstyrs av en transmissionsutrustning.

  • Radarstation PS-65/F anskaffas. PS-65/F var ett komplement till PS-08-kedjan i Sydsverige där den gav strilsystemet ökad uthållighet medan den i övriga Sverige blev huvudstrilradar.

  • Radiostation RK-02 börjar levereras. Behovet av markradio ökade i samband med projekteringen av Stril-60 och Bas-60.

1963

  • Multiplexutrustning TM-7 anskaffas från LM Ericsson. Radarbilder från radarstationerna PS-08, PS-15, PS-65, PS-66 och PS-810 överfördes analogt med hjälp av TM-7 och bredbandslänk till radargruppcentral RGC och luftförsvarscentral LFC.

  • Signalstationsvagn för flygbaser anskaffas och installeras.

  • Rapritelefonsystemet MRX-16, även kallad rapri-telefonutrustning,  konstruerades speciellt för Luftoperativa radionätet, (LOPRA), ett signalnät huvudsakligen avsett för för väderdistribution till flygförbanden via fjärrskrift. En fjärrskriftskanalen (50 Baud) inlagras i telefonkanalen med telegrafiinlagringsterminal (VT2F) i vardera förbindelseänden.

  • Radiostation TMR-16 beställs. Tmr-16 var en utrustning som skulle användas av trafikledare fält (TLF) vid Bas-60 och vara placerad i nyframtagna TFL-kärror för radiosamband med flygplan och för trådsamband med kommandocentral (KC).

 
TM-10B
TM-10B

Luftförsvarscentral
Luftförsvarscentral

PS-66 vid provplats Funny
Radarstation PS-66
 

1964

  • Radiolänk RL-42A anskaffas från Selenia Italien. Användes för anslutning av abonnenter till försvarets fasta radiolänknät, t ex flygbaser, eller i regionala nät såsom det luftoperativa nätet, strilnätet m fl. Anskaffas även i varianterna B och C.

  • Datatransmissionsutrustning T1F och T1G levereras från SRT. T1F används bl.a. till överföring av peksymbol och smalbandsradarbild från RGC och radarstation. T1G ingår i styrdatasystemet. Överföring av data med 1200 Baud resp. 1500 Baud på analog förbindelse med frekvensskift.

  • Det första av två Lfc/m60 tas i operativ drift och utrustades av engelska företaget Marconi. I ett LFC typ 1 fanns ett antal taktiska funktioner där Jaktledaren JAL var högsta ansvarig.

  • Datamux TM-10 anskaffas från Selenia Italien. I syfte att öka tillgängligheten för obemannade anläggningar i Försvarets Fasta Radiolänknät, FFRL, överfördes larmsignaler från utrustningar. Signalerna överfördes från relästationer till knutstationer i FFRL. Presentation skedde på glimlamptablå. TM-10 fanns i versionerna A och B.

  • Radarstation PS-66 införs. I denna radar kombineras hög effekt med ett månglobsystem som möjliggör automatisk höjdberäkning. Genom avancerad signalbehandling fick man god elektronisk hållfasthet mot störningar. Stationen tillverkades av Thomson-CSF

  Tonsvarare och Telefon 386
Tonsvarare och Telefon 386

1965

Lågspaningsradar PS-15/F
Lågspaningsradar PS-15/F

Radiostation Fmr-16
Radiostation Fmr-16

1966

  Telefonsystem 46
Telefonsystem 46

1967

  • Radiolänk RL-23A anskaffas från SRA

  • Startordersystem TFN 46 från SATT driftsätts


Multiplex TM-14

1968

Fyl-radar PS-810/F
Fyl-radar PS-810/F

1969


1970-1979


Strilradaranläggning 860, med radar PS 860, anskaffas som en följd av Luftförsvarsutredning 1967 (LUF 67).
Rörliga indikatorrum (RRGC/T) anskaffas.
Radarstation PS 810 anskaffas för flygtrafikledning.

Inom flygvapnet slås Radiolänk och Trådnätet samman och bildar Försvarets Telenät (FTN). Krav på nya funktioner och tjänster ställs i nätet.

Automatisering av telefontrafiken (ATL) genomförs.

Interfon 70 anskaffas.
Starkt ökat behov av dataöverföring med högre hastigheter uppstår.

PCM-tekniken införs. Digitala abonnentväxlar införs i många funktioner.

Uppbyggnad sker av Miltex, Milfax och MILPAK.

För Stril 60 anskaffas flygvapnets första markradio på UHF-bandet Fmr-18.

Ett nytt komplett markradiosystem, med bl.a. Radiostation RK-03, för flygtrafikledning vid militära freds- och krigsflygplatser beställs, levereras och installeras

En ny generation fjärrövervakningsutrustningar, med utökad funktionalitet, tas fram för Försvarets Fasta RadioLänknät. Samtidigt blir konceptet tillgängligt för andra markteleobjekt genom FÖ-tjänsten.

 

  Spaningsradar PS-66
Spaningsradar PS-66

1970

  Radiostation RK-03
Radiostation RK-03

1972

  Radiolänk RL-24
Radiolänk RL-24

1973


Övervakningsutrustningen på en PS-810 anläggning

1974

Markradiosystem FYL
Markradiosystem FYL

1975

 
U-länk-75
U-länk-75

1976

Radiostation Ra-529

Radiostation Ra-529 

1977

1978

  • Förmedlingsväxel ETSS från USA införs i FTN

  • Funktionsinriktat underhåll införs i Försvarets Fasta RadioLänknät enligt konceptet "U-länk 75"

Telefonväxel GTD-120
Telefonväxel GTD-120

1979


1980-1990


Den tekniska livslängden på elektroniksystem var kort. Beslut tas om att ersätta samtliga ledningscentraler inom Stril-60 med nya centraler för StrilC-90. Ett stort berednings- och specificeringsarbete startas upp och pågår under hela 80-talet.
Det var också dags att ersätta Bas-60 med Bas-90.

Transmissionen i FTN digitaliseras. För samverkan på gruppkanalnivå mellan FDM- (FasDetektionModulation) och PCM-system (PulsCodeModulering) utvecklas transmultiplexer.

Paketförmedling av datatrafiken utvecklas starkt, såväl beträffande utrustningar som i protokoll.

För Bas 90 anskaffas radioutrustningarna Ra-706,
Ra-530 och Ra-163 och för stridsledning Radiostation Ra-745

Microdatorbestyckade fjärrövervakningsutrustningar och PC-baserade presentationsutrustningar utvecklas och tillförs FÖ-tjänsten. Fler typer av marktelesystem utnyttjar konceptet.
 

  Spaningsradar PS-860
Spaningsradar PS-860

1980

Radiostation Ra-706
Radiostation Ra-706

1981

 
ÖA1-hyllor

1982

  • Radiostation RA-162 beställs hos Svenska Motorola

1983

 

1984

1985

Radiostation Ra-530
Radiostation Ra-530


BID2, hyllversion

1986

Spaningsradar PS-870
Spaningsradar PS-870

1988

 

1989

1990

   

Åter till toppen