Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Operativ Tidsperiod  

Del av AEF innehav

 


Hålremsa med 8 rader hål

 


Hålremsa med 8 hålrader och visning av ASCII- kod

Större bild

 

Dataminnets utveckling under 60 år

 

Inledning

Ett dataminne är en enhet som lagrar data i en dator. Beroende på minnets typ och syfte kan lagringen variera från bråkdelar av en sekund till flera år.

AEF har i sin ägo ett 20-tal olika dataminnen som representerar teknikutvecklingen under c:a 60 år. De minnestyper som vi tyckt vara mest intressanta har vi öppnat för att fotografera konstruktionsdetaljer.

Hålremsa är ett lagringsmedium som består av en pappersremsa med rader av instansade hål. Varje hålrad representerar ett tecken i kodad form. Hålremsa används tidigare som ”bärare” av indata och utdata i datorer och telefaxapparater. Apparaterna som användes var hålremsläsare och hålremsstans. Hålremsans funktion övertogs sedan av hålkort och magnetband.
De första hålremsorna var försedda med 5 rader hål och använde till en början ett alfabet, Baudot- koden, konstruerat 1870.
ASCII står för American Standard Code for Information Interchange. Många andra kodstandards används i dag för att representera bokstäver och andra tecken i datorer.

 

 


Hålkort 187 gånger 83 mm

Större bild
 

 

Hålkort är ett mekaniskt lagringsmedium som användes i datorns föregångare, hålkortsmaskinen redan på 1800-talet. Hålkort användes länge för in- och utmatning av data i datorn. Från mitten av 1970- talet började man gå ifrån användningen av hålkort som lagringsmedium, en process som var nästan helt avklarad vid början av 1990-talet.

 

Det vanligaste formatet hade 80- kolumner, som rymde 80 tecken (bytes). Det fanns även hålkort med 96 kolumner. Det allra vanligaste hålkortet var 187 mm gånger 83 mm och hade 80 kolumner. Varje kolumn kunde stansas med ett tecken ur EBCDIC- alfabetet.
Hålkorten kom att ersättas av disketter under 1980-talet.
 

 

Eniac, var den första elektroniska dator som programmerades genom att vrida på reglage och dra kablar på kopplingsbrädor. Det kunde ta veckor. Detta lästes sedan in från hålremsor och hålkort.
 

 

 

CD-PROM, 700MB, accesstid 100 ms.

CD- skivor, disketter och magnetband.

CD-skivor (Compact Disc, ”kompaktskiva”) är ett optiskt lagringsmedium där information är mekanisk lagrad i form av gropar med varierande längd, längs cirkulära spår, vilka avläses med en laser. Lasern känner av ojämnheterna i den reflekterande ytan och omvandlar dessa till en digital signal vilken i sin tur avkodas och omvandlas till data. En CD- skiva är 12 cm i diameter.


CD-skivor används också som lagringsmedium för distribution av datorprogram samt som medium för säkerhetskopiering, och har numera tillsammans med DVD och flashbaserade minnen helt ersatts av den vanliga disketten

 

 

 

 


Disketter, flera olika storlekar.
8”, 51/4”, 31/2” och 2”
 

 

 


Diskett 3" 1,4 Mb
Accesstid 60 ms

 

Diskett

En diskett (floppydisk, FD) är en magnetisk skiva i ett skyddande hölje, som används för att lagra filer för användning med dator. Den lanserades kommersiellt av IBM och blev ett ledande lagringsmedium fram till omkring 1990. Disketter är långsamma i jämförelse med de ersättande medierna, har mycket mindre lagringskapacitet och tar lättare skada vid ovarsam hantering.
Data lagras på diskett i koncentriska spår i sektioner på vardera av diskettens två ytor (två sidor). På 1440 kbytes diskett finns två ytor, 80 spår, 18 sektioner och 512 byte per sektion.


Disketterna behöll sin position som ett viktigt lagrings- och transportmedium tills det så småningom blev möjligt att skicka filer över internet och lokala nätverk, och att använda CD- och DVD- skivor för permanent lagring. Disketter är långsamma i jämförelse med de ersatta medierna, har mycket mindre lagringskapacitet och tar lätt skada vid ovarsam hantering.
Skrivkassetten blev gammalmodig när ”floppydisk” blev tillgänglig under 1970-talet.

Diskettstorlekar:

  • Ø14”: 14 MB, accesstid 47 mS.

  • Ø8”:    1000 kB, 77 spår, accesstid 200 mS.

  • Ø5,25”: 1,2 MB, accesstid 70 mS.

  • Ø3”: 1,4 MB, accesstid 60 mS.

  • Winchesterminne (skivminne, hårddisk):

    Ø5,25” 700 MB, accesstid 100 mS.

Disketter förekommer fortfarande, men är i stor utsträckning ersatt av bland annat optiska lagringsmedel och USB-minnen.
 

 

Datakassett 3M-DDS-90.

Datatape 4 mm, 4/2GB

 

Datakassett HP-200

Magnetband

Magnetband består av en tunn plastfilm med ännu tunnare magnetiskt skikt på ena sidan. Den magnetiska lagrade datan kan avläsas och reproduceras som en analog signal (som t.ex. i ljud eller video) eller som en digital signal. Magnetband användes bland annat vid säkerhetskopiering av stora mängder data. För ljud och bild används numera oftast andra media. Magnetband användes tidigt i datasammanhang för lagring av data. Kompaktkassetten kom att spela en viktig roll i hemdatoranvändandet under 1960-talet och början av 1970-talet.

 

Datorerna försågs med kassettbandspelare. Program och data lagrades genom att information modulerades som ljud och spelades in på bandet. För inläsning tolkades sedan ljudet enligt samma modulationsteknik. Större delen av de program som såldes till hemdatorer på 1970-talet levererades på kassettband. Distribution och datalagring ersattes senare med disketter. Datahastigheten på lagrad data var 300 bit/s.

 

 


BASF Magnetband 6250 BPI

Hastigheter omkring 3 kbit/s var fullt rimliga.

 

Senare utvecklades magnetband som ökade informationstätheten och därmed inläsningshastigheten med ungefär en faktor 10.

 

BASF Magnetband:

  • Rullstorlek: Ø 267 mm

  • Magnetband: 12,7mm breda och 0,5 mm tjocka.

  • Antal spår: 9 st.

  • Längd: 370 m eller 730 m

  • Kapacitet: Max 6250 BPI.

  • Tidsperiod: 1979 - 1980.

 



Magnetbandsminne av karuselltyp.
FACIT EMC 64.

Detaljbilder

 

 

 

 

 

 


Magnetband 4000 byte per 64 mm, 8 spår accesstid 1s-10s
 

Magnetbandsminne, Karusellminne.

FACIT ECM 64 är ett magnetbandsminne, konstruerat och byggt av FACIT Electronic. Facit ECM 64 använde ett långt magnetband med 64 små rullar med 9 meter magnetband uppdelat i 8 kanaler. För att läsa en specifik rulle roterades karusellen så att den önskade rullen stannade längst ner. En vikt i den fria änden av bandet drog ut denna och ner i en mekanism med ett läs- och skrivhuvud. Efter detta så återspolades denna snabbt.

 

Den genomsnittliga söktiden var 2 sekunder och utrymmet var 2560 kB stort. Styrsystemet var helt transistoriserat. Både karusellen och de individuella spolarna kunde ersättas. De är av aluminium med extremt viktminskad form. Därigenom har det blivit möjligt att bl.a. starkt förenkla mekanismen för start, drift och bromsning av de rörliga delarna. Med några handgrepp kan varje särskild karusell eller spole snabbt tas loss och bytas ut mot en ny, färdigladdad med andra uppgifter eller andra program.


Varje band rymmer 8182 helord om 40 bitar, uppdelade i 128 block om 64 ord. En fullt utnyttjad karusell innehåller över 3,1 miljoner decimala siffror.

Mer data:

  • Magnetband 9 m långt och 0,05 mm tjockt.

  • Antal spår 8 st.

  • Packningstäthet 8 bits/mm/spår

  • Bandhastighet 5 m/sek

  • Accesstid för ett block 2 sek

  • Återspolningstid 2 sek

Det fotograferade minnet var integrerat med DS 9000 och användes vid FOA 3 för olika beräkningar.

Broschyr från Facit.

 

 

SRAM 1MB, accesstid 200 ns

 

RAM - minne

RAM- minnet är en av de väsentliga delarna i en dator. Saknas RAM- minnet kommer datorn att vägra starta. Det som skiljer mellan olika RAM- minnen är bland annat tekniken, hastigheten och storleken.
 

Statiskt minne RAM (SRAM).

Statiskt RAM (engelska: Static Random Access Memory) SRAM, är en snabb typ av läs- och skrivbart datorminne som bland annat används som cacheminne i högpresterande mikroprocessorer.
 

 

 

 


Diskettstation, skriv och läsenhet. Commodore 1541

Dynamiskt minne RAM (DRAM).

Dynamiskt RAM (DRAM) är ett flyktigt läs- och skrivbart datorminne som ofta används som arbetsminne och i grafikkort till datorer. Varje minnescell (som lagrar en bit) består i princip av en kondensator och en transistor. Lagring av en binär 1:a sker genom att kondensatorn laddas upp, och en 0:a genom att den laddas ur. Eftersom kondensatorn läcker måste minnet återskrivas med några millisekunders mellanrum för att bibehålla data.
Flyktiga minnen kallas också för RWM (read write memory).
 

 

Åtkomsttid (accesstid) är den tid som förlöper mellan att en begäran givits till en elektronisk enhet och att det begärda har utförts. Det rör sig ofta om att information ska hämtas från ett minne. Denna begäran görs normalt av ett annat elektroniskt delsystem.


Åtkomsttiden kan beräknas som summan av enhetens söktid och den fördröjning som uppstår innan data väl levereras. Denna tid är normalt sett relativt kort, i storleksordning endast enstaka nanosekunder.
 

 

 

 


Närbild på ferritkärnor (ø=0,8).

Kärnminne

Ferritkärnminnet är ett under av hantverk. För varje minnesplats har en liten ring av det magnetiska materialet ferrit flätats samman med koppartrådar.
Magnetiska kärnminne ”core memory” är ett primärminne för datorer.


Kärnminne eller ferritminne är en tidig typ av lagringsminnen till datorer. Det består av ett antal järnhaltiga ringar (ferritringar) som magnetiseras i olika riktningar och tolkas beroende på polarisationsriktning som en 1 eller 0. Minnestypen är långsam och utrymmeskrävande. Den är användbar även i moderna datorer.
Kärnminnet är uppbyggt av ferritringar som har ca 0,8 mm ytterdiameter. De vanligaste kärnstorlekarna är 2,0 mm, 1,25 mm, 0,8 mm och 0,5 mm i ytterdiameter. Genom varje kärna går fyra trådar, X- och Y-tråd och läs- och inhibit-tråd (”hämmande” tråd).

 

 

 

 


Minnesplan med ”lästråd” S och ”skrivtråd” Z.

 

 

 

 

 


Minnesplan med fyra ledningar genom varje kärna X, Y, S och Z.

 

Inskrivning av data i minnesplanet (kärnorna).

Vid inskrivning av data i en kärna i minnesplanet sändes strömpulser på ½ Im på X- och Y- ledning. När strömpulserna ½ Im , från X- och Y- trådarna passerar samma kärna i skärningspunkten blir den totala strömmen i denna kärna 1/2 Im + 1/2 Im = 1 Im och kärnan ställs i läge 0 eller 1 beroende på strömpulsens riktning. De övriga kärnorna i planet erhåller antingen ingen ström eller ½ Im, vilket ej räcker till för att ändra kärnans tillstånd.


Kärnorna magnetiseras med- eller motsols, motsvarande logisk 1 respektive 0 med positiva eller negativa strömpulser (½ Im) genom en eller flera koppartrådar som passerar kärnorna i ett rutnät.

 
De kärnor som ej ska skiftas finns en tredje ledning, Z- ledning, som går parallellt med X-ledningen genom alla kärnor i planet. När Z-ledningen anslutes till pulsgeneratorn och får samtidigt med X-ledningen en strömpuls som inhiberar skrivning i planet (Inga kärnor skrivs i planet.)

 

Utläsning av data från minnesplanet.

Vid utläsning av en kärna sändes strömpulser på 1/2 Im genom kärnans X- och Y- ledning. Om kärnan är i läge 1, skiftas den till läge 0, varvid en spänning uppstår i S-ledningen eller lästråden (S= sense=avkänna). Om kärnan redan från början är i läge 0 uppstår ingen spänning på lästråden. Lästråden går diagonalt genom alla kärnorna i ett plan. Med inflätande S-trådar lästrådar kan man avgöra vilka data som lagrats i minnet.
Efter avläsningen är samtliga kärnor i läge 0. Informationen i minnet är borta och måste skrivas in igen om den åter behövs. Vid utläsning används ej Z- ledningarna.

Minnet kan behålla sina ettor och nollor även om matningsspänningen stängs av och användes då som primärminne för datorer. (Icke flyktigt minne.)

 

Kärnminne  Lockheed 1970-1993
Detaljbilder

Minnets cykeltid

Under cykeltidens första del väljs, S-, X- och Y-trådar för läsning av data från vald adress. Ferritkärnor som har både X- och Y-ström och icke någon inhibitström (Z-ström) får beroende på kärnans magnetiska utgångsläge maximal eller minimal magnetiskt flöde. Flödesändringen ger upphov till en spänning på lästråden S. Spänningen avläses under ett specifikt valt tidsintervall. Spänningens storlek avgör om det är etta (1) eller nolla (0). Avlästa värden lagras i ett dataregister. Minnescykelns sista del är återinskrivning av läst data eller inskrivning av nytt data till minnesadressen.

 

 

 


Minnesplan med ferritkärnor

Åtkomsttiden (accesstid) för data i kärnminne var 4 μs och cykeltiden 6 μs. Mindre ferritkärnor gav åtkomsttider på 0,5 μs och cykeltider 0,7 μs. Lagringskapacitet 1-10 kB.
Kärnminnet består av flera minnesplan som staplas ovanpå varandra. Dessa standardplan monteras till stackar av olika storlekar.
Kärnminnes tidsepok: 1950-talet till 1990-talet.

 

Bilden till vänster visar ett 4 × 4-plan av magnetiskt kärnminne i en X/Y-linje. Sammanfallande strömuppsättning. X och Y är drivledningar, S är lästråd, Z är skrivtråd. Pilarna anger strömriktningen för skrivning.


 

 


Kärnminne Ferranti med flera minnesplan och stackar, 1960.

Detaljbilder

 

Historik

Magnetkärnminne var den dominerande formen av datorminne i ca 20 år mellan omkring 1955 och 1975. Sådant minne kallas ofta bara kärnminne.
Varje kärna lagrar en bit information. Värdet på biten som är lagrad i en kärna är noll eller ett enligt riktningen för kärnans magnetisering.
När kärnorna inte läses eller skrivs bibehåller de det sista värdet de hade, även om strömmen är avstängd. Därför är de en typ av icke-flyktigt minne.
För att nå hög densitet krävs dock extremt noggrann tillverkning, nästan alltid för hand trots upprepade stora ansträngningar för att automatisera processen. Kostnaden sjönk under denna period från cirka $ 1 per bit till cirka 1 cent per bit.
Även om kärnminnet är föråldrat kallas datorminne fortfarande ibland "kärna" även om det är tillverkat av halvledare.

Det första kärnminnet som användes produktionsmässigt i Japan i en transistorbestyckad dator var OKITAC- minnet. Det utvecklades av OKI som RAM-minne för dator OKITAC-5090 i 1961. Kärnminnet kännetecknar s k andra generationens dator. I mitten av 1950-talet kom transistorn och magnetiska minnen att ersätta de första datorernas elektronrör och reläer. Andra generationens datorer användes fram till slutet av 1960-talet, när transistorbaserade system och magnetiska RAM-minnen ersattes av integrerade kretsar. Minnet har använts av japanen Masahei Moriya i sin första dator.

 


Minneskort CF-, SD- och Ultra mikroformat

 

 

Krypterade flashminnen i CF- och SD-format

 

 

Minneskort Micro SDXC 256/512 GB, 100MB/s.
Med adapter

Flashminnen

Flash-iFlashminne är icke flyktigt minne vars innehåll bevaras när strömmen är avstängd. Flashminne kan läsas från och skrivas till många gånger och är tåligare än disketter eller CD-skivor.

Flashminne lagrar och överför filer mellan datorer och digitala enheter. Det är en form av EPROM (Elektriskt Raderbart Programmerbart läsminne.) Flashminne finns som Multimediacard (MMC), Compact Flash (CF), Secure Digital (SD) och multi Mediakort.
 

Ett flashminne är indelat i block som normalt är ganska stora. En typisk blockstorlek är 64 kilobyte. När man vill förändra en bit från en etta till en nolla kan man göra det genom att programmera just den biten. Om man vill göra tvärt emot, det vill säga förändra en nolla till en etta, är det svårare. Man måste då sudda ut hela blocket.
Flashminnen används i mobiltelefoner, digitalkameror, USB-minnen och annan hemelektronik. Det är i Flashminnet som exempelvis foton lagras i en kamera eller telefon.

I kameror är de ofta utbytbara för eventuellt större minnen, för fler bilder, eller snabbare minnen för högupplösning och seriebildtagning. Flashminnet är en vidareutveckling av de tidigare minnestyperna EPROM och EEPROM som utvecklades 1985.
 

Moderna minnen går att programmera c:a 100 000 gånger innan fel börjar uppträda. Man beräknar att minnet håller 10–20 år i normal användning, innan enstaka exemplar börjar få problem.


Flashminnen har på senare år till stora delar ersatt magnetiska lagringsmedia, till exempel disketter, kassettband och hårddiskar. Hårddiskar används fortfarande, främst för att de kan rymma riktigt mycket data till ett lägre pris än stora flashminnen.
Flashminnet är långsamt både vid läsning (10–15 µs) och vid skrivning (1–10 ms).
 

 

USB-minne, ”USB-sticka”

 

 

USB-minne Kingston 16MB med skärmad kåpa 

USB – minne  (Universal Serial Bus)

Ett USB-minne (även kallat USB-flashminne, minnespinne eller minnessticka) är ett flashminne med USB-anslutning. De första USB-minnena som kom runt 1980 låg på 8 MB till 64 MB. Lagringskapaciteten på de USB-minnen som kom 1990 var i allmänhet från 4 GB och uppåt. I takt med sjunkande pris och utökad kapacitet har USB-minnet successivt konkurrerat ut den äldre disketten som lagringsmedium. I stort sett alla moderna persondatorer och vissa äldre datorer från slutet av 1990-talet har stöd för USB-minnen.


Ett USB- minne innehåller inget batteri, utan är passivt ända tills det ansluts till en USB- port som kan leverera ström till minnet.


Ett smart användningsområde för ett USB-minnen är att förbereda det som en återställningsenhet för Windows 10. USB-minnet kan då användas för att starta datorn om ordinarie Windows är så korrupt eller virusinfekterat att det inte fungerar.
 

 

USB-minnets insida

Större bild

 

USB-minnets komponenter på andra sidan

Större bild

 

USB-bussen

Universal Serial Bus är en standard för en databuss. Bussen kan också användas för strömförsörjning (+5V, 0,5A). USB utvecklades i början av 1990-talet av telekom- och persondatorindustrin. Tillsammans med Firewire slog USB igenom mot slutet av 1990-talet som en mer flexibel ersättare för serie- och parallellöverföring.


USB standarden finns för flera olika överföringshastigheter:

  • USB 1.0 hastighet 12 MB/s.

  • USB 2.0 hastighet 480 MB/s

  • USB 3.0 hastighet 5 GB/s

Om du behöver flytta dokument och några bilder mellan två datorer, klarar du det med ett USB-minne som baserar sig på den gamla standarden. Om du däremot brukar flytta stora mängder information, som film, bild, musik eller säkerhetskopior, behöver du använda ett av de snabba USB 3.0-minnena.
 

 


Hårddisk HP-97500850

Detaljbilder

 

 


Hårddisk
NEC DSE 1700A
Detaljbilder

 

 


Hårddisk Seagate-ST-4038

Detaljbilder

 

 


Hårddisk TOSHIBA-HDD2238

Detaljbilder

Hårddiskar

Blockminne, Skivminne
För denna typ av minnen gäller att data endast är tillgängligt i form av block. Vanliga blockstorlekar är 512 byte och 4096 byte.
Exempel på blockminnen är hårddiskar, i form av roterande skivor av magnetiskt media, eller Solid State Drive/SSD) vilka är uppbyggda kring flashminnen.
På dessa diskar eller skivor spelas informationen in. Skivorna tillverkas av ett icke-magnetiskt material, vanligtvis en aluminiumlegering eller glas. Därefter täcks plattorna med ett tunt lager magnetiskt material. Äldre skivor använde järnoxid som magnetiskt material, men nutida skivor använder kobolt-baserade legeringar.


Hårddiskens block ligger längs spår på skivorna. Åtkomsttiden blir därför inte konstant utan beror på den tid det tar att flytta läs/skrivarmen till rätt spår plus den tid det tar att vänta på och läsa in avsett block.


Genomsnittlig åtkomsttid hos en hårddisk är c:a 10ms.
Hårddisken är den del av datorn där information kan lagras och om ett dokument sparas så lagras det på hårddisken.

Ett USB-minne kan jämföras med en bärbar hårddisk.
 

Skrivhuvudet läser och skriver

För att kunna skriva och läsa information på de magnetiska skivorna finns så kallade skrivhuvuden. Hårddiskens skivor ligger placerade ovanpå varandra, men med lite mellanrum mellan varje skiva. Detta eftersom till varje skiva finns ett eget skrivhuvud, som kan både läsa från och skriva till skivan. För att skrivhuvudet skall kunna komma åt olika delar av skivan så roterar skivan under huvudet, som i sin tur sedan kan flytta sig fram och tillbaka över skivan och på så sätt komma åt alla olika delar av den.


Normalt snurrar dessa skivor med extremt hög hastighet, flera tusen varv per sekund. Därför är de mycket känsliga och kan lätt gå sönder ifall någonting kommer i vägen, till exempel om hårddisken utsätts för vibrationer under tiden som skrivhuvudet läser eller skriver från skivan.

 

 


Hårddisk med 12 skivor.
Okänt fabrikat

Detaljbilder

 

Fördröjningar kan uppstå

En hårddisk innehåller en eller flera olika skivor. Skivorna består sedan av spår, som ligger på flera ställen på varje skiva. Varje skiva delas även upp i flera olika sektorer/block. Normalt är en sektor 512 byte stor. I bland kan det uppstår fördröjningar på hårddisken. Dessa fördröjningar beror normalt på två olika saker. Dels kan det ta tid när informationen ska läsas in. Vilken typ av information det är som ska läsas in kan också påverka. Den andra orsaken är när skrivhuvudet ska ställa sig över rätt spår och hitta rätt sektor. Det kan då ta lite tid innan rätt sektor har snurrats fram och kan läsas av.


Hårddisken använder sig av ett filsystem för att klara detta. Dock finns det inte ett enda filsystem för alla hårddiskar utan det varierar väldigt.

Vilket operativsystem du har kan avgöra vad som används och hur.
 

 

Fördelar och nackdelar med mekaniska hårddiskar

Fördelarna med mekaniska hårddiskar är att de normalt sett är väldigt driftsäkra, så länge man inte utsätter dem för kraftiga vibrationer och stötar. De går också snabbt att använda dem i jämförelse med hur mycket information som kan sparas på den, och ibland är informationen dessutom väldigt komplex och tung att ta fram. Trots detta går det i princip alltid att lita på en hårddisk med skivor.

Nackdelarna med mekaniska hårddiskar är att de dels låter en del jämfört med t.ex. SSD-diskar och att de blir varmare än SSD-diskar. Generellt sett är de dessutom långsammare än SSD-diskar.


Den största fördelen med SSD-diskar är deras höga hastigheter. Medan hårddiskar fortfarande ligger runt nämnda 150 MB/s kan SSD-diskar komma upp i över 3000 MB/s. Det är dock inte alla SSD-diskar som är så snabba. Många enklare modeller har topphastigheter runt 500 MB/s, men är trots det avsevärt mycket snabbare än mekaniska hårddiskar. Det beror på att vid inläsning av små och utspridda filer tar det lång tid för hårddisken att snurra fram till rätt position och börja läsa in. Den fördröjningen är avsevärt mycket mindre för SSD-diskar.

När det kommer till uppstart av operativsystem och program är SSD-diskar därför helt överlägsna rent hastighetsmässigt
 

 

 


Kingston SSD-disk, 120GB

SSD-minne-hårddisk.

SSD -minne (Solid State Drive). På svenska rekommenderas begreppen SSD-minne, flashdrive eller halvledardisk. SSD är ett lagringsminne (sekundärminne) i en dator, normalt baserat på flashminne och utformat med samma typ av elektriska, signalmässiga och mekaniska gränssnitt som hårddiskar.

Begreppet solid state syftar på fasta tillståndets elektronik, det vill säga elektronik utan rörliga delar. Ett SSD-minne är avsett att fylla samma funktion som en hårddisk, men saknar hårddiskens känsliga rörliga delar och kännetecknas av att den är betydligt snabbare, tystare och mindre känsligt för mekaniska stötar än en hårddisk.
SSD-minnen har hög sekventiell läs- och skrivhastighet, de enklare modellerna läser omkring 500 MB/sekund  vilket är cirka fem gånger så snabbt som de vanligaste typerna av hårddiskar, medan de mer avancerade läser och skriver i mellan 1,5 - 5 GB/sekund.

Liksom hos hårddiskar är den sekventiella skrivhastigheten något lägre än läshastigheten. Söktiden eller åtkomsttiden är låg, omkring 0,1 millisekunder vilket är ungefär 100 gånger snabbare än hos mekaniska hårddiskar. Söktiderna är den främsta prestandavinsten för den normala hemdatorn jämfört med en mekanisk disk.

I dagsläget är det vanligt med lagringskapaciteter på 120, 128, 240, 250, 256, 480, 500, 512, 960, 1000, 1024, 2000 och 2048 GB.
Hur länge en SSD håller beror bland annat på hur mycket som skrivs till den. Då SSD:na var nya på marknaden var livslängden relativt begränsad.
 

 

 

 

 

 

SSD-minne OCZ Vertex 2E Serie SATA II

 

 

Samsung 860 EVO SSD-minne 500GB

Fördelar

  • Läser och skriver snabbt.

  • Okänslig för stötar och vibrationer

  • Ljudlös

  • Låg strömförbrukning (i de flesta fall), beror bland annat på att en SSD saknar rörliga delar.

Nackdelar

  • Förhållandevis dyra.

  • Antalet skrivningar påverkar livslängden.

SSD, OCZ Vertex 2E

  • Lagringskapacitet: 60 GB

  • Formfaktor (storlek): 2,5”

  • Läshastighet: 285 MB/s

  • Skrivhastighet: 275 MB/s

  • Gränssnitt: S-ATA 3 GB/s

Samsung 860 EVO

  • Lagringskapacitet: 500 GB (Sekventiell läs/skrivhastighet).

  • Formfaktor (storlek): 10 x 0,69 x 7,01 cm

  • Läshastighet: 550 MB/s

  • Skrivhastighet: 520 MB/s

  • Gränssnitt: Seriel ATA III

EPROM  M5L 27128  64kB 100ns 


Fönstret på kapseln

 

Programmerbart ROM- minne, PROM

PROM, EPROM som programmeras med en elektrisk laddning som bestämmer om läsning av cellen skall ge värdet ”1” eller ”0”.
Programmering av minnet sker med en speciell utrustning där man med en hög spänning placerar en elektrisk laddning på bitceller som ska ha innehållet ”0”.
Den elektriska laddningen kan raderas bort genom att belysa minnet med UV- ljus under en längre period. (UV-belysningen sker genom ett fönster på kapselns ovansida.)

 

 

 


Fördröjningslinje MARCONI 7369A (Delay Linje & Amplify). Tidsperiod: 1963 – 1994
Större bild
Detaljbilder

Fördröjningslinje, Fördröjningsledning, ”trådminne”

En fördröjningslinje är ett dynamiskt minne vilket innebär att lagrade data kräver regelbunden uppdatering och förloras då kraften försvinner.

 

Fördröjningslinje Marconi – 7339A är en ”elektroakustisk” fördröjning som består av två ”parallella” enheter vilka är funktionsmässigt lika.

 

Bildens pilar visar:

  • 1 och 6: Anslutning för pulståg (”sändare” till tråden).

  • 2 och 8: Förstärkare.

  • 3 och10: Finjustering av fördröjningstiden.

  • 4 och 9: Mottagning av pulser vid trådens andra ände

  • 5: Två st nickel-/ konstantantrådar

  • 7: Hål för finjustering av fördröjningstiden

  • 11: Mångpoligt anslutningsdon.

 

 

Kort funktionsbeskrivning

Själva fördröjningselementet består av två trådar som är tillverkade av nickel/konstantan och är vardera 7 m långa. De inkopplade akustiska pulserna till tråden förflyttar sig med ca ljusets hastighet i tråden till den andra änden av densamma varefter de återskapas till elektriska signaler i förstärkaren till binära tal.

Det binära talet är effektivt lagrat i tråden under den del av en sekund som det tar för pulsen att förflytta sig i tråden. Varje trådenhet fördröjer pulsen 1,5 ms. Fördröjningsenheterna är kopplade i serie så att totala fördröjningen blir 3,0 ms. Genom att ”koppla” flera fördröjningslinjer parallellt kan ordbredden bestämmas. Varje enhets fördröjning måste då vara noggrant injusterad.

Varje tråd lagrar 1500 pulser (databitar) som är 2μs långa. Varje pulståg är då 3,3 ms långt och får då en fördröjning på 3 ms.

 

Fördröjningsledningen har utgjort en central del av Centrala minnet i DBU 01 i Flygvapnets luftförsvarscentraler typ 1 och var i drift 1963 -1994.
I minneskassetten rymdes två av de totalt 144 (2x72), fördröjningsledningar som ingick i det dubblerade Centrala Minnet.
 

Mer att läsa om trådminnet:

 


Minneskort till Multiprocessorenhet MPE.

Större bild

Minneskort till Multiprocessorenhet MPE.

Minneskortets bestyckning:

1. PROM (programmerat).

2. PROM (programmerat).

3. SRAM 32k x 8.

4. EEPROM 32k x 8.

5. Bygelfält

 

Minneskortet sitter i Multiprocessorenhet MPE som är installerad i flygplan AJS37 Viggen.
Minneskortet innehåller laddningsbart programminne EEPROM (icke-flyktiga) samt arbetsminne SRAM (flyktiga).

Arbetsminnena är anslutna till CPU (centralprocessor) via lokalbussen. Minneskortet använder 20 adressbitar och 16 databitar. Det har batteribackup och kan byglas för olika adressområden.
Multiprocessor MPE utvecklades och tillverkades vid FFV Aerotech och installerades i flygplanet AJS37 Viggen. Det tillverkades ett 90-tal enheter som användes under åren 1991 - 2006
 

 

 

Skrivet och sammanställt av Göran Gustafsson.
Foto: Göran Gustafsson och AEF:s bildarkiv.
Bildbehandling: Göran Gustafsson


Senast uppdaterad: 2021-03-08