Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Operativ Tidsperiod  

 

 

F9/3 Radarvarnare (PQ-19)

 

 

 

 

 

Bakåtriktad antennenhet ovanför motorutloppet på Attack Lansen A32A
Större bild
 




De tre bakåtriktade hornantennerna
Större bild

 

Denna varnare utvecklades i flygvapnets regi under senare delen av 1950-talet och tillverkades av SATT och Magnetic. Mottagarskyddet utvecklades av Sivers Lab efter amerikanska förebilder

F9/3 var avsedd för att i Attacklansen A32A  varna föraren för belysning bakifrån från flygplan med flygradar på X- bandet (8,5 – 9,6 GHz)

Radarvarnaren bestod av tre enheter:

  • Antennenheten

  • Förstärkare

  • Indikatorlampor på instrumentpanelen.

Antennenheten hade tre bakåtriktade horn, med dielektrisk skiva av samma typ som i PQ17, placerade bakom fenan ovanför motorns utlopp.
Förstärkaren placerades vid antennenheten.

Signalerna från respektive hornantenn matade en enkel kristallmottagare med en mikrovågsdiod som detektor. De radarsignaler som skulle detekteras hade en så hög amplitud, att endast en enkel förstärkning krävdes för att aktivera en av de tre varningslamporna på instrumentpanelens överkant.
Föraren fick därmed varning och från vilken riktning som signalen kom. Även navigatören, från baksits, kunde genom den höga placeringen på instrumentpanelen se varningssignalerna.

Föraren kunde dessutom höra ljudsignaler från varnaren i sina hörlurar. Med lite erfarenhet kunde föraren urskilja vissa typer av radarbelysning och därmed i viss mån bedöma hotbilden genom att bedöma avstånd och att känna igen de olika moderna i motståndarens radar till exempel vid övergång från spaning till målföljning.

F9/3 kompletterades senare med två snett framåtriktade skrovplacerade antenner. En ny indikator med indikering i sex riktningar infördes därmed.
Denna utrustning fick beteckningen F9/5

 

Sammanställt av: Stig Hertze

Senast uppdaterad: 2019-10-09


Källor:
Motmedel inom flygvapnet 1950–2005
FOI Orienterar om Telekrig  Speciellt sid 25–34