Operativ tidsperiod

 

 

 

 

 

INNEHÅLL

Allmänt

Jaktflygplanet

Anfallstyper för jaktflygplan

    Jaktkurveanfall JK

    Kurvanfall KF

    Hundkurveanfall HK

    Direktanfall DA

    Hissanfall HISS

    Genskjutningsanfall GA

Anfallstyp för Jaktrobotar

    Kollisionskursanfall KK

Flygledning av Jaktflygplan

    Allmänt

    Kurvledning KL

    Direktledning DL


    

 

Taktiska anfallstyper i Flygvapnet

Berörd utrustning:
Flygplan  J29, J32, J34, J35A, J35B, J35D, J35F, J35J, JA37
Sikten  S-4, S-6A, S-6B, S-7A-2, S-7B3/31, CD107.
Jaktvapen  AKAN, JRAK, RB24, RB27, RB28, RB71, RB74
Flygradar: PS-42, PE-46, PS-03, PS-01, PS-011, PS-46

 

 

Allmänt
Under åren som jaktflyget funnits utvecklades speciella Anfallstyper att användas vid bekämpning av luftmål. Dessa var direkt bundna till jaktflygplanets och målens uppträdande.

·        När styrda Jaktrobotar RB togs i bruk ingick även dess anfallsprofil i sin bana mot målet, i det totala anfallet.

·        När Stridsledningssystemet STRIL utvecklades och togs i bruk involverades även Stridsledningen före anfallet in i det totala anfallet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 







Jaktkurveanfall JK



Kurvanfall KA




 

 





Hundkurveanfall HK



Direktanfall DA



 

 

 

 

 

 

 






Hissanfall HISS

 


Jaktflygplanet
För att rikta in ett vapenbärande jaktflygplan mot ett luftmål krävs att hänsyn tas till ett stort antal faktorer. Av dessa har anfallsriktning, framförhållning och avstånd till målet, jakten och målets hastigheter, flyghöjd och flygbanor samt vapnets och projektilens prestanda avgörande inverkan på träff-sannolikheten.
Tidigt i jaktflygets barndom fanns inga tekniska hjälpmedel tillgängliga för inriktning och anfall genomfördes endast med flygförarens erfarenhet och skicklighet. Efter hand som teknik-utvecklingen framskred, speciellt under andra världskriget och tiden därefter, skapades sikten vars riktmärken kunde korrigeras för dessa faktorer i analoga och senare digitala kalkylatorer, uppbyggda med allt mindre komponenter samt med förfinade tekniska lösningar.

Anfallstyper för jaktflygplan

Jaktkurveanfall JK

Denna anfallstyp anammades tidigt när ostryrda projektiler från Automatkanoner AKAN och Jaktraketer JRAK skulle avfyras. Den kom sedan att användas även för självstyrande RB.
JK som anfallstyp karaktäriseras av att jaktflygplanet riktas mot en beräknad träffpunkt framför målet varigenom jakt-flygplanet kommer att beskriva en krökt bana. Träffpunktens läge relativt målet är beroende av målavståndet och syftlinjens vinkelhastighet, d v s flygplanets svängrörelse. Förutsatt att målavståndet inmättes kontinuerligt och är korrekt är skjutvillkoret uppfyllt i varje ögonblick under anfallet.
JK kunde i vissa fall föregås av DA, GA eller KA, se nedan, vilket bestämdes av den aktuella flygplantypens/versionens siktesberäkningsprogram eller av ledningen från STRIL.

Kurvanfall KA
Denna anfallstyp började även den att användas tidigt, men kom till sin fulla rätt först när självstyrande RB togs i bruk och med jaktflygplan utrustade med siktesradar. KA var ett något flexibelt anfall som var beroende av målets fart och jakt-flygplanets och vapnens prestanda. Utmärkande för KA var dock att det började med jaktflygplanets anflygning 90 grader tvärs målbanan varefter inflygningssvängen gjordes med förhållning till målet.
Anfallet kunde genomföras med visuell- eller radarföljning och/eller med ledning från STRIL. Profilen standardiserades allteftersom, så att KA började med målet på 20 km avstånd och ca 20-30 gr ut i sida samt med fartförhållandet jakt/mål på 1 /1,2. Vid målavstånd 12-8 km beroende på bl a fart-förhållandet började insvängen (kurvan) mot målbanan med ca 15 gr förhållning mot ett läge ca 2-3 km bakom målet. Förhållningen påskyndade anfallet och var specifikt för KA.
Anfallet avslutades sedan i HK eller JK beroende på vilket vapen som valts.
KA föregicks i allmänhet av KL från STRIL, se nedan .

Hundkurveanfall HK
Anfallstypen användes endast vid anfall med RB när dess målsökare var fixerad i siktlinjen före avfyring. Detta gällde såväl vid visuell inriktning som när radarmålföljning kunde etableras. HK kännetecknades av att jaktflygplanet hela tiden riktas direkt mot målet och speglar en hunds synintryck och beteende när den jagar ett byte. Härvid kom jaktflygplanet att beskriva en krökt bana. Förutsatt att målföljningen sker kontinuerligt är skjutvillkoret uppfyllt i varje ögonblick under anfallet.
När RB lämnat jaktflygplanet styr de med KK mot målet, se nedan.
HK föregicks generellt av ett KA, se ovan, vilket i huvudsak bestämdes av flygföraren själv eller med ledningen från STRIL.

Direktanfall DA
Denna anfallstyp kunde genomföras oavsett riktning mot målet. DA började komma till användning när målen antogs be-styckade med defensiva vapen och utfördes då med visuell inriktning och med JRAK. Inom DA fanns en tid även be-greppen Tvärsanfall och Framifrånanfall vilka profilerade deras specifika anfallsriktning. Allteftersom jaktflygplanen utrustades med målföljande siktesradar och sofistikerade beräknings-kalkylatorer i sin avionik genomfördes DA med stor precision antingen med ostyrda JRAK eller med RB utrustade med målsökare som kunde slavas till siktesradarns antenn före avfyring.
DA är i grunden en modifierad form av ett KK, se nedan. Med KK avses ett anfall, som karaktäriseras av att jaktflygplanet och målet flyger på raka banor mot en punkt, i vilken de beräknas kollidera med varandra. DA skiljer sig dock ifrån detta, genom att jaktflygplanet i stället styrs mot en punkt, i vilken projektilerna beräknas kollidera med målet. I DA kommer jaktflygplanets anfallskurs och kollisionskurs således inte att sammanfalla, eftersom projektilerna har avsevärt högre hastighet än jaktflygplanet. Anfallsberäkningarna för DA kräver etablerad radarmålföljning i avstånd, höjd och sida för att styrinformationerna och den predikterade tidpunkten för av-fyring av projektilerna ska bli noggrant angiven.
När robotvapen användes i DA övergick siktesberäkningarna till JK när nominell (förutsedd) skjutpunkt passerades, s k JK-koppling. Kombinationen av anfallstyperna DA / JK be-nämndes därför också ”Dubbelanfall”.
När RB lämnat jaktflygplanet styr de med KK mot målet, se nedan.
DA föregicks generellt av DL från STRIL, se nedan.

Hissanfall HISS
HISS
var en variant på DA eller GA, se nedan, där siktets beräkningar även tog hänsyn till skillnaden mellan jaktflygplanet och målet i lodplanet när inflygningen mot målet utfördes från lägre höjd. Vid lämplig tidpunkt styrs flygplanet till stigning (hissar) varefter avfyring initierades som vid DA eller GA.
Vid HISS-anfallet når jaktrobotarna mål som flyger betydligt högre än jaktflygplanet. Vidare får robot med radarmålsökare en fördelaktigt större reflekterande målyta.

Genskjutningsanfall GA
Detta anfall var i grunden identiskt med DA men efterföljande JK d v s ett ”Dubbelanfall”. Den ändrade benämningen hade delvis en mer modern prägel men berodde också på att den efterföljande JK-kopplingen inträdde redan vid jaktrobotarnas beräknade yttre skjutgräns, d v s betydligt tidigare än den i DA beräknade optimala avfyringstidpunkten.
 





Kollisionskursanfall KK
Klicka här för större bild

























 

 

 

 

 

 






Kurvledning KL
Klicka här för större bild
 

 




Direktledning DL
Klicka här för större bild
 

Anfallstyp för Jaktrobotar

Kollisionskursanfall KK
Jaktrobotar hade generellt en avionik programmerad för att styra projektilen kortaste vägen till målet enligt principen syftbäringsnavigering (även kallad proportionell navigering), i dagligt tal ”syftbäringsprincipen”. Denna navigering åstadkoms med hjälp av samverkan av mållägessignaler, målsökargyrots egenskaper, RB avionik samt dess styrförmåga.
RB målsökargyro är under hela gångsträckan riktad mot målet där de parallella linjerna mellan robotens bana och målbanan representerar siktlinjen i olika ögonblick. Om siktlinjens rymdvinkel ändras kommer målsökarens gyro att avvika från siktlinjen, ett följefel och en felsignal uppstår som via ett reglersystem ställer om gyrot till den nya siktlinjen. Felsignalen matas även till styrsystemet som svänger roboten till den nya kollisionskursen. Samma förlopp kommer till stånd om målet ändrar sin bana. Genom att styrsystemet endast reagerar på följefel och inte på målsökarens verkliga läge kommer roboten att ha en viss framförhållning. RB svänghastiget blir därför proportionell mot siktlinjens förändring. Proportionalitetskonstanten, även kallad navigationskvot bör ligga inom området 3-5 för att ge ett stabilt system och bestäms av målsökarsystemets totala förstärkning samt aerodynamiska parametrar.
Exempel på stora korrigeringar är vid avfyring av roboten i HK eller om målet gör undanmanöver under RB gångtid.

Flygledning av Jaktflygplan.

Allmänt  
För att beskriva ett typiskt jaktuppdrag, även kallad ”jaktcykel” för jaktflygplan i samverkan med STRIL skapades i flygvapnet en strategisk bild, en Jaktprofil som visade de olika systemens roller från start till landning. Profilen gällde i stort för samtliga jaktflygplantyper och versioner under tiden när stora bomb-målen skulle uppträda under ”Kalla krigets” dagar. Ledningsinformationen från marken överfördes från en Radarjaktledare Rrjal, först med talkommunikation och senare mer diskret som Styrdata i digital form. Jaktprofilen beskrev ordningsföljden på de olika momenten som skulle utföras av markorganisationen och flygföraren i jaktflygplanet.
Där visas bl a det kritiska avsnitten när flygföraren tog över målföljningen (”ledningen”) varefter han genomför anfallet på egen hand. Härvid utvecklades i huvudsak två typer av ledningsprofiler.

Kurvledning KL
Denna ledningsform togs tidigt i bruk av STRIL för att förenkla och standardisera förfarandet under jaktflygplanets anflygnings- och målspaningsskede mot en punkt 90 grader tvärs målbanan, där flygföraren själv kunde fortsatta med ett KA mot målet. KL påbörjades när Rrjal fick kontakt med jaktflygplanet på sin radarskärm PPI (Plan Polär Indikator) varefter Rrjal själv manuellt eller senare i tiden med hjälp av datorer beräknade närmaste vägen för jaktflygplanet till sitt utgångsläge för KA. Den framräknade rutten överfördes till flygföraren som styrde flygplanet efter de kursangivelser som meddelades från Rrjal.

Direktledning DL
DL
som ledningsform togs även det tidigt i bruk av STRIL för att understödja jaktflygplanet att komma till ett optimalt läge för anfallstyper som DA, JK och HK. DL genomfördes och meddelades jaktflygplanet av Rrjal på samma sätt som vid KL.

Skrivet av Göran Hawée
Senast uppdaterad 2015-10-18.