Aktuell tidsperiod

 

 

Kubakrisen
 


Marin karantän
Marin karantän

 

 

Kontroll av fartyg med missiler på däck

Kontroll av fartyg med missiler på däck

 


Castro och Chrusjtjov vapenbröder
Castro och Chrusjtjov vapenbröder
 

 

Sovjetisk pansar på Havannas gator
Sovjetisk pansar på Havannas gator
 

 

Räckvidden för SS-4 och SS-5 från Kuba
Räckvidden för SS-4 och SS-5 från Kuba.  Kärnvapenladdning 1-3 Megaton

Större bild

 

 

De två typerna av robotar som installerades på Kuba

De två typerna av robotar som installerades på Kuba

Bilden tagen på en nyöppnad utställning för utländska besökare i Havanna av författaren februari 2015

Större bild

 

 

Räckvidd för de 15 Jupiter robotarna operativa i Turkiet

Räckvidd för de 15 Jupiter robotarna operativa i Turkiet

Större bild

 

Jupiter installation i Italien

Jupiterinstallation i Italien

Större bild

Världen på randen till ett atomkrig

En mycket allvarlig politisk kris mellan Sovjetunionen och USA som hotade att utösa ett tredje världskrig.

 

Den 14 oktober 1962 upptäckte USA genom spaningsflyg avskjutningsramper på Kuba för sovjetiska kärnvapenrobotar med en räckvidd som täckte stora delar av USA.

 

 Efter att ha övervägt flera handlingsalternativ, inkluderande bombning och invasion av Kuba, beslutade USA att inleda en marinkarantän.

 

 I ett tal till den amerikanska nationen den 22 oktober meddelade president Kennedy att Kuba skulle sättas i en ”marin karantän” tills robotinstallationerna avlägsnats.

 

Chrusjtjovs oberäkneliga manöver

I början av juli 1962 besökte Raul Castro, Fidels bror och Kubas försvarsminister, Moskva för att underteckna en hemlig överenskommelse om att installera sovjetiska robotar till Kuba.
Idén att stationera kärnvapen på ön kom från inte mindre än Che Guevara vid ett besök i Moskva 1960. 


Vid månadsskiftet september/oktober avgick ca 85 sovjetiska fartyg till Kuba, lastade med 42 medeldistansrobotar med 164 kärnstridsspetsar och sovjetiska soldater för att bevaka dem. Robotarna skulle hållas under sovjetisk kontroll och de var planerade att vara operativa 25-27 oktober.

Anledningen till att Chrusjtjov gjorde denna oförutsägbara manöver kan ha varit Chrusjtjovs äkta vilja att ställa upp för Castro och hans revolutionära regim.
Kuba hade för Sovjetunionen blivit vad Berlin var för USA, en symbol för dess ideologi och prestige och det kan mycket väl ha varit just prestige som var nyckeln till operationen. Chrusjtjov kan ha siktat på att tvinga USA att acceptera Sovjetunionen som en jämlike.
Framför allt då USA hade placerat ut robotar i Italien och Turkiet, - Sovjetunionens granne, så kunde han placera ut dem på Kuba, som var granne med USA.

Den 14 oktober informerade CIA överraskande president Kennedy om att Sovjetunionen var i färd med att bygga avskjutningsramper för medeldistansrobotar på Kuba.

Hur skulle USA reagera?

 

  • Acceptera läget och avvakta utvecklingen? Omöjligt, eftersom ingen president kunde visa sådan svaghet i en kris så nära amerikanska stränder.
  • Förhandla genom FN eller hemliga kanaler? Detta undvek en direkt konfrontation, men skulle ge Sovjet  tillfälle att dra ut på förhandlingarna tills deras ställning på Kuba hade blivit oåtkomlig.
  • Använda våld? Bomba avskjutningsramperna, men de skulle inte kunna vara säkra på att samtliga ramper förstörts
  • Invasion i stor skala? En sådan operation skulle ta tid att organisera och innebära en direkt konflikt med sovjetiska styrkor.

Under dessa omständigheter erbjöd en flottblockad ett tilltalande alternativ.

  • En blockad skulle inte göra något åt de robotar och de trupper som redan fanns på Kuba, men skulle hindra att förstärkningar nådde dem.
  • Den skulle utnyttja den amerikanska överlägsenheten till sjöss, där Sovjet var som svagast; den skulle vinna lite tid.
  • En styrkedemonstration, som inte uteslöt några av de mer drastiska handlingsalternativen.


Den 22 oktober 1962 förkunnade Kennedy i en TV-sändning att det fanns sovjetiska robotar på Kuba, liksom 42 000 soldater. Den amerikanska nationen häpnade.
Som åtgärd mot detta förklarade han att “en strikt karantän” skulle upprättas runt Kuba, och att den skulle träda i kraft den 24 oktober.
Alla fartyg av något slag på väg mot Kuba, från alla nationer eller hamnar kommer, om de befinns innehålla last av offensiva vapen, att tvingas vända om.”

Ordet “karantän” istället för “blockad” kringgick frågan om en blockad kunde betraktas som en krigshandling

De amerikanska krigsfartygen intog sina ställningar på morgonen den 24 oktober. Två sovjetiska fartyg närmade sig den amerikanska linjen. Klockan 10.25 rapporterades dessa fartyg ha stannat; klockan 10.30 kom rapporter om att allt som allt sex fartyg hade stannat eller vänt om.

Sovjetunionen valde att undvika konfrontation och USA:s makt till sjöss hade börjat visa resultat utan att ett enda skott hade avlossats.


Detta var bara en tillfällig respit, men ett tillfälle till förhandlingar hade skapats. Under några dagar med intensiv spänning och då världen höll andan, sköts ett U2 plan ned över Kuba. Chrusjtjov gav strikta order att inte använda kärnvapen i försvaret av Kuba.

Den 26 oktober föreslog Chrusjtjov att USA skulle ta bort sina robotar från Turkiet för att balansera tillbakadragandet av de sovjetiska robotarna från Kuba. Han ville också ha en garanti från USA att de inte skulle invadera Kuba.

USA hävdade offentligt att de inte skulle underhandla såvida inte de sovjetiska robotarna dessförinnan dragits tillbaka från Kuba. Under hand antydde dock USA att de inte skulle invadera Kuba om robotarna drogs bort.

Vidare skulle de amerikanska Jupiterrobotarna dras bort från Turkiet och Italien efter en lämplig tidsrymd. Detta senare villkor skulle hemlighållas.

Detta blev lösningen på den allvarligaste krisen under det kalla kriget.
Något år senare inleddes den andra tövädersperioden.
 

Värt att läsa: Om Kuba-krisen 1962 av Historiken Peter Englund

 

Filmer på YouTube:

Vill du veta mera om viktiga händelser under det kalla kriget, klicka här

 

 

Skrivet av Stig Hertze
Senast uppdaterad
2017-02-21

 

Källor:

  • The Cold War John Gaddis 2005

  • For the Soul of Mankind M. P. Leffler

  • Världen efter 1945. Philip Bell, Prisma

  • Nittonhundratalet, Svante Nordin, Atlantis