Klicka här för att komma till AEF:s Startsida!


Aktuell tidpunkt

 

 
Folkupproret i Berlin juni 1953
Sovjetiska trupper dödar demonstrerande arbetare
 

 


Arbetare på marsch

 


Demonstranter runt två T34


Sten mot pansar

Stalin hade 1952 slagit fast att den östtyska kommunistregimen skulle fortsätta att bygga socialismen med kollektivisering av jordbruket och en stark centraliserad styrning av sin industri.

Som en del av detta system införde regeringen ökade krav på arbetarnas effektivitet.
Dessa krav ledde till generalstrejke
r. Den 15 juni 1953, kort efter Stalins död inleddes en första strejk. Följande dag fortsatte strejken och hundratals arbetare strömmade till. Senare under dagen samlades tusentals protesterande utanför regeringsbyggnaden. På eftermiddagen tillkännagav regeringen att man tagit tillbaka sitt effektivitetsbeslut, men demonstranterna framförde krav på fria val och regeringens avgång, samt utropade generalstrejk.

Den västberlinska radion rapporterade från demonstrationerna och spred information inom Östtyskland. Sovjetiska trupper med pansarförband förflyttades mot Berlin på order från Moskva.
Den 17 juni proklamerade den sovjetiska ledningen undantagstillstånd i Berlin och på ytterligare 167 orter i östra Tyskland.  
I Berlin demonstrerade över 100 000 människor. Polis och demonstranter drabbade samman. Vid tolvtiden började sovjetiska pansarförband att utrymma gatorna och de första skotten föll.
Skottlossning pågick till sjutiden. 55 dödsoffer i samband med det våldsamt nedslagna upproret har kunnat beläggas. 34 av de dödade var demonstranter som sköts till döds.

DDR-regeringen reagerade hårt efter upproret och betecknade upproret som ett fascistiskt kuppförsök, en "provokation" styrd från Västberlin. Under året som följde efter upproret greps tusentals människor av polis, säkerhetstjänst och sovjetisk militär Sju personer dömdes till döden av sovjetiska och Östtyska domstolar och avrättades för delaktighet i upproret.

Man kan anta att händelserna i Berlin följdes och Sovjets låga toleransnivå noterades med stor uppmärksamhet i Östeuropas huvudstäder. Stalin var död, men ingenting hade förändrats.
 

Vill du se en film om dessa händelser?

  https://www.youtube.com/watch?v=vMzcpPMRHe8 (1,5 min)


Vem minns det blodiga upproret i DDR?
Artikel ur Svenska Dagbladet juni 2003

 

Skrivet av Stig Hertze
Senast uppdaterad 2016-01-18