Klicka här för att komma till AEF:s Startsida!


Aktuell tidsperiod

 

 

 Berlinmuren
 


 


Muren byggs under bevakning
Muren byggs under bevakning

 



En folkpolis flyr innan det är för sent

 



Alla dödade vid muren hedras
 

 

 

Massdemonstrationer i många östtyska städer hösten 1989

 



Muren öppnas 9 nov 1989
 

 

Resterna

Resterna

 

 

Fakta efter 50 år
Större bild

Berlinmuren uppfördes då flyktingströmmen via Berlin från Östtyskland blivit ett problem som hotade Östtysklands existens. Mellan åren 1947 och 1961 flydde ca 2,5 miljoner av den produktiva unga och välutbildade östtyska befolkningen till Västtyskland.
Muren som blev 165 km lång byggdes om och förstärktes flera gånger. Enligt den officiella östtyska versionen, byggdes en antifascistisk skyddsvall.

Muren uppnådde det som Sovjet och den östtyska stadsledningen hoppats på. Den stabiliserade den östtyska staten, som därmed inledde en ekonomisk återhämtning med förbättrad levnadsstandard från en låg nivå.
Under murens existens genomfördes en mängd flyktförsök många med dödlig utgång.

Under sovjetimperiets upplösning under senare delen av 1980-talet öppnades nya flyktvägar från Östtyskland via Ungern, Prag och Warszawa som tusentals östtyskar utnyttjade för att nå Västtyskland.

Den 9 november 1989 beslöt den hårt trängda östtyska regeringen att öppna berlinmuren för fri passage.
Under karnevalsliknande former firade människomassor från stadens båda halvor den nyvunna friheten.
 

 

Mellan åren 1947 och 1961 flydde ca 2,5 miljoner östtyska medborgare till Västtyskland. Mer än hälften flydde via Berlin.
Bara under de första sju månaderna 1961 flydde 160 000 människor till väst, rädda för att flyktvägen västerut skulle spärras.

Den östtyska ledningen sökte vägledning från Moskva. I ett radiotal i augusti 1961 meddelade den sovjetiske generalsekreteraren Chrusjtjov att flyktvägen genom Berlin måste stängas.
Den östtyska regimen handlade snabbt. På kvällen den 12 augusti 1961 började östtysk polis och militär att stänga av gränsen till Västberlin. De stängde alla gränsövergångar utom några få. Människor som bodde i husen vid gränsen mellan Öst- och Västberlin tvingades flytta. Fönster och dörrar i byggnaderna murades igen. Brunnslocken till avloppssystemen blockerades och telefontrafiken avbröts.

Allt bevakades av tusentals poliser och militärer och extrainkallade folkpoliser. Statsledningen var uppenbarligen rädd för att avstängningen skulle leda till liknande protester och gatustrider som under folkupproret 1953.

Från officiellt håll hette det, att man byggde en antifascistisk skyddsvall medan muren i själva verket var nödvändig för att stoppa den massflykt, som riskerade att tömma Östtyskland på dess produktiva befolkning.

Berlinmuren fick sitt slutliga utförande först i slutet på 1970-talet, då muren var 165 kilometer lång och fyra meter hög med vakttorn. Taggtråd, elstängsel och stridsvagnshinder kompletterade muren. Denna gick tvärs genom Berlin och fortsatte sedan runt hela den västra delen av staden.

Den kompromisslösning som eftersträvats av västmakterna för att lösa Berlinfrågan visade sig nu vara onödig. I januari 1963 förkunnade Chrusjtjov att framgången med Berlinmuren gjorde en ny uppgörelse om Berlin överflödig. Muren gjorde slut på såväl avtappning av folk från öst till väst som på de sovjetiska försöken att driva ut västmakterna ur Berlin.

Muren uppnådde det som Sovjet och den östtyska stadsledningen hoppats på. Den stabiliserade den östtyska staten, som därmed inledde en ekonomisk återhämtning som förbättrade levnadsstandarden inte till västtysk nivå, men till en mycket högre nivå än man hade haft tidigare.
 

Den 7:e december 1988 annonserar Gorbatjov inför FN:s generalförsamling att Sovjetunionen inte kommer att med vapenmakt påverka utvecklingen i Östeuropa.
Detta tydliga besked från den tidigare garanten för Östtysklands existens, påskyndade händelseförloppet i Östtyskland

Under 1989 skärptes den östtyska statens inställning mot oppositionella från freds- och kyrkogrupper. Bakgrunden till denna fredliga revolution i DDR som följde, började med att Ungern under 1989 öppnade gränserna västerut. Detta gav de östtyska medborgarna, för första gången sedan 1961, möjlighet att resa till väst genom Ungern. Detta utan att staten kunde göra någonting åt det. Tusentals människor utnyttjar denna möjlighet, andra tog sin tillflykt till västtyska ambassader i andra östländer och kunde fortsätta till väst därifrån.

Det står nu klart för de flesta, att staten hade förlorat greppet om medborgarna i DDR. De oppositionella grupperna organiserade massdemonstrationer och anklagade statsledningen som ansvarig för massflykten. Man krävde omfattande politiska reformer.
När massdemonstrationerna fortsatte och den östtyska ledningen insåg att de inte kunde räkna med något stöd från Sovjetunionen, nu under ledning av Michail Gorbatjov, skedde ett snabbt sönderfall av maktstrukturen. Denna utveckling kulminerade med att den östtyska regeringen den 9 november 1989 lät öppna gränserna.

Hundratusentals DDR-medborgare strömmar in i Västberlin. Under de fortsatta demonstrationerna höjdes krav på ett återförenat Tyskland. Efter fria val, blev detta en realitet genom återföreningen som ägde rum den 3 oktober 1990.


Vill du veta mera om viktiga händelser under det kalla kriget, klicka här.

 

Film från kvällen då muren föll 6 min

https://www.youtube.com/watch?v=fK1MwhEDjHg

 

2011 var det 50 år efter murens tillkomst. Läs hur TT rapporterade detta

 

 

Skrivet av Stig Hertze
Senast uppdaterad
2015-06-18

 


Källor:
NE
Världen efter 1945. Philip Bell, Prisma

The Cold War: A New History John L Gaddis 2006

The Rise and Fall of Communism by Archie Brown 2011

Nittonhundratalet. Svante Nordin, Atlantis
Tidningarnas Telegrambyrå