Till AEF startsida

 

 

 

 

 

 

 

 

Manufacturing Division

Manufacturing Division

 

 

 

 

 

Special Test and Systems Equipment

Special Test and Systems Equipment

 

 

 

 

 

Communication Equipment

Communication Equipment

 

 

 

 

 

Microwave Signal Generator 410

Microwave Signal Generator
Modell 410

 

 

 

 

 

Serie 2000

Serie 2000

 

Magnetic AB

 

Av Göran Malmsten AEF
 

Historiken nedan speglar i första hand den del av Magnetic AB:s verksamhet som rör tillverkningen av instrument för kontroll och övervakning av flygvapnets radio- och radarstationer. Historiken bygger på intervjuer av ledande personer hos Magnetic (Bengt Dahlman, Arne Bernow och Karl-Erik Malm) och i någon mån på egna erfarenheter.

1959 och 1969 års kataloger finns som pdf-bilagor. De visar hur Magnetic utvecklades under dessa år. En publikation om Marinens signalspaningskompani visar litet grand hur omfattande Magnetics verksamhet var som leverantör av utrustningar till försvaret.

 

Försvarets typkatalog

Typkatalogen över mätinstrument innehåller ett stort antal mätinstrument tillverkade av Magnetic AB. Specifikationerna i typkatalogen är, de av fabrikanterna, lovade prestanda. De har noggrant kontrollerats vid CVA i Arboga när instrumenten levererades.

 

Intervjuer

Magnetic AB bildades 1953 som Ingenjörsfirman Magnetic av ingenjörerna Stein Ahlkvist och Bill Åberg.

Företaget organiserades i två avdelningar: Starkström och svagström med gemensamma produktions- och ekonomiavdelningar.

Företaget växte och fick med tiden följande underavdelningar:

 

  1. Agenturverksamhet

  2. Elektriska effektutrustningar

  3. Instrument och radarsystem

  4. Styrning och data

  5. TV och radio

 

1955 anställdes Olle Wall och Bengt Dahlman (teknisk chef och senare VD).

 

Bengt Dahlman berättar

Magnetics första succéprodukt, den automatiska brusfaktormetern, kom till av en slump. Under åren 1952-54 arbetade jag på David Sarnoff Research center i New Jersey. Där utvecklade vi då en ny typ av bredbandiga mikrovågsrör med lågt brus, Travelling Wave Tubes (vandringsvågsrör), avsedda för radar och mikrovågslänkar. För att kunna mäta brusfaktorn hos ett rör, d v s dess förmåga att urskilja svaga signaler, gjorde vi uppkopplingar av olika mätinstrument. Metoden hade den svagheten att vi inte kunde variera olika parametrar hos röret och kontinuerligt se hur brusfaktorn varierade.

 

Våren 1954 kom en ingenjör, Bertil Agdur, från det då nyetablerade Magnetic på besök. Jag visade honom vårt arbete med lågbrusiga rör och hur vi mätte brusfaktorn manuellt. Då föddes idén om att Magnetic skulle kunna utveckla ett instrument som automatiskt och kontinuerligt mätte brusfaktorn hos radar- och radiomottagare. Instrumentet blev mycket väl mottaget hos radar- och radioingenjörer och var under flera år en viktig del av Magnetics verksamhet.

 

Magnetic tog patent på brusfaktormetern och tecknade avtal med Hewlett Packard, efterkrigstidens stora stjärna inom mätinstrumentbranchen (numera Agilent Instruments). Detta var en stor prestigeseger för oss. Magnetic förblev dock den största tillverkaren i världen av automatiska brusfaktormetrar med export till ett stort antal länder.

 

Bertil Agdur blev senare professor i mikrovågsteknik vid KTH, samt generaldirektör för Styrelsen för Teknisk Utveckling, STU.

 

Bengt Dahlman utvecklade också lågbrusiga, parametriska förstärkare åt marinen. De användes för signalspaning.

Backspända kiseldioder användes som kapacitans.

Radarmottagare kunde störas ut med kraftiga signaler som fick kretsarna att självsvänga. Magnetic kunde lösa detta problem med en typ av störskyddsmottagare, som såldes till många länder.

 

Arne Bernow och Karl-Erik Malm berättar

Det första instrumentet som tillverkades av Magnetic AB var den automatiska brusfaktormetern (CH-5) med bruskällorna (S120, X120 och 123). Vågledarbruskällorna använde lysrör (kvicksilver) som brusgenerator och diodbruskällan 123 arbetade som temperaturbegränsad diod med hög anodspänning. Den höga anodspänningen tog bort rörets rymdladdning. Följden blev en ”hageleffekt” som var proportionell mot strömmen genom röret. Anodströmmens storlek varierades med glödtrådens temperatur och bruseffekten kunde bestämmas genom likströmsmätning.

 

Brusfaktormetern blev patentsökt. Det amerikanska patentet såldes till Hewlett Packard i USA, där Arne Bernow under ett år medverkade som konsult. Hos HP byggdes en enhet med amerikanska komponenter. Den fick beteckningen HP 340/342. Dessutom konstruerades en ny generation av bruskällor med brusrör med endast argongas. HP:s brusfaktormetrar såldes endast i USA.

 

1958 vidareutvecklade Arne Bernow tillsammans med Karl-Erik Malm brusfaktormetern. CH-5 ompaketerades till modell 110 i 19 tums utförande. En egen variant av HP 340 konstruerades, modell 113.

 

1962 konstruerades effekttäthetsmeter, modell 350, för mätning av radiofrekvent strålning kring i första hand radarsändare. Strålningen mättes inom frekvensområdet 1 – 10 GHz.

40 år senare blev det högaktuellt att mäta strålningen kring GSM-sändare. Människor oroades av den strålning som finns kring mobiltelefoner.

 

Magnetic tillverkade dessutom bland annat effektmetrar, spektrumanalysatorer och signalgeneratorer för frekvenser över 1 GHz. Dessa instrument var avsedda för radarstationsövervakning. Olle Wall konstruerade effektmetrar och signalgeneratorer och Arne Bernow och Karl-Erik Malm brusfaktormetrar och spektrumanalysatorer. Instrumenten var rörbestyckade (elektronrör användes).

 

När Försvarets Materielverk skaffade navigeringsradarn PN-67 och väderradarn PV-30 fick Magnetic AB uppdraget att utveckla effekt- och brusfaktormätutrustning för övervakning av dessa prestanda.

I mitten av 1960-talet skaffades 15 radarstationer av typen PS-15 från Selenia i Italien. Magnetic fick uppdraget att bygga en prestandameter (modell 2000) med vilken utgående och reflekterad kunde fjärrövervakas i dubbla sändarkanaler. Samtidigt kunde brusfaktorn fjärrövervakas i åtta olika mottagarkanaler.

 

Prestandametern innehöll dessutom en spektrumanalysator och olika typer av signalgeneratorer.

 

I slutet på 1960-talet var tiden mogen för transistorisering av instrumenten. 1970 introducerades en heltransistoriserad brusfaktormeter, modell 117. Den var avsedd för laboratoriemätningar och produktionskontroll. (Arne Bernow blev vid denna tid huvudansvarig för hela instrumentavdelningen)

 

Radarstationer behöver fjärrövervakas kontinuerligt. Därför byggdes ”radar monitors”, som mätte utgående och reflekterade effekter samt mottagarkanalernas brusfaktorer i flera kanaler samtidigt. Dessa ”radar monitors” kunde med lätthet byggas i olika varianter, vilket var bra eftersom radarstationerna byggdes i små serier. Monitorerna fick beteckningar som serie 3000, 4000 och 0xx. De flesta av dessa enheter såldes till militära användare samt civilt för flygradarövervakning. Magnetic levererade utrustning till radartillverkare som Philips (Sverige), Signaal (Holland), Telefunken (Tyskland), Selenia (Italien), Plessy (England), Thomson (Frankrike) och Hindustan Aircraft (Indien).

Magnetic blev de små seriernas mästare!

 

Övriga instrument transistoriserades där det var möjligt och nya instrument konstruerades, exempelvis signalgenerator 412. Även bruskällorna moderniserades med halvledardioder som brusgeneratorer.

Dessutom tillverkades passiva produkter t ex högeffektavslutningar och dämpare för vågledarbanden.

När efterfrågan minskade valde Magnetic AB att tillverka basstationer för NMT (450 och 900). Tidigare hade man tillverkat sändare för de manuella MTC- och MTD-systemen. De första NMT 450-stationerna levererades i konkurrens med Mitsubishi till Televerket 1978.

För att få tillgång till dessa basstationer köpte LM Eriksson Magnetic AB 1983. Antalet anställda var då 155 personer.

Magnetic AB levde kvar i Erikssons ägo men en del av verksamheten passade inte in i Ericssons verksamhet. Instrument och Radarsystem samt agenturavdelningen avyttrades därför till Ranatek 1989, som fortsatte tillverkningen och vidareutvecklade produkterna.

Övriga delar som TV-slavsändare och Reportagelänkar avknoppades. Kvar blev ”Radio” (nu kallat telekom).

Namnet Magnetic AB avvecklades och personalen fördes över till olika Ericssonbolag.

 

Mer om Magnetic finns i AEF:s Instrumentmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Space Instrument Line

Space Instrument Line

 

 

 

 

 

Radar Instrument Line

Radar Instrument Line

 

 

 

 

 

 

Modell 210

Microwave Spectrum Analyzer
Modell 210

 

 

 

 

 

 

Modell 117

Precision Automatic Noise Figure Meter Modell 117