Klicka här för att komma till AEF:s Startsida!

 


Tonsvarare

Funktionsstörningar och modifieringar 

 

 

 

Tonsvararen

Inledning

Artikeln ”Tonsvarar´n Hallå, Hallå!” på annan plats på vår hemsida berättar historien bakom tonsvararens tillkomst och nyttan med tonsvararen

 

Mellan 1000 och 1500 st. tonsvarare installerades under 1965 – 1966 i flygvapnets luftbevakningstorn (ls) för att fjärrstyrt kunna kontrollera telefonförbindelsens tillgänglighet och därigenom avsevärt minska underhållsinsatserna.

 Då tonsvararen suttit monterad en tid började alarmerande rapporter om hög felfrekvens komma. CVA fick därför 1967 i uppdrag av FF/ELT3 att göra en utredning av felorsaker och att komma med förslag till åtgärder. Utredningens resultat summeras här och även de åtgärder som sedan gjordes.

 

Den optiska luftbevakningen avvecklades åren 1994 – 2001. Enligt Bernt Törnell (se ref. nedan) avvecklades det sista luftbevakningstornet våren 2001.

 

 

 

Tonsvararen, Telefon 386 och Datagivare OPUS i ls-torn

Feltyper

Fel som rapporterades var:

  • Uteblivet svar.
  • Utebliven nerkoppling.
  • Lockkontakten fungerar inte.

Utförda prov

För att verifiera felen gjordes omfattande prov:

  • Förekommande typer av växlar undersöktes med avseende på villkoren för upp- och nerkoppling.

  • VDR-motståndets egenskaper undersöktes noga. Motståndets funktion var att vid inkommande ringsignal bli så lågohmigt att detta motsvarade ”lyft på luren” för att sedan då ringsignalen upphörde bli så högohmigt att det motsvarade "lägg på luren".

  • Åskyddet testades med stötspänningar med toppvärdet 2 kV och 25µs halvvärdestid.

Sammanfattning

Utdrag ur CVA-rapporten:

”Av redovisade undersökningar framgår att tonsvararen är behäftad med ett antal konstruktionssvagheter, nämligen
 

 1.      olämplig konstruktion av lockkontakten

2.      olämpligt vald komponent

3.      olämplig dimensionering av åskskydd
 

Lockkontakten har givits en olämplig mekanisk utformning som gör den beroende av hur hårt locket fastdragits. Den har dessutom visat sig mattas med tiden.

Beträffande VDR-motståndet kan man konstatera att man valt en komponent som har så vida toleransgränser att man inom dess arbetsområde kan få funktionsstörningar. Dessutom kan konstateras att åskskydden ej är dimensionerade för att skydda en så ömtålig komponent som VDR-motståndet.

Dessa konstruktionssvagheter i samverkan gör att tonsvararen måste anses vara mindre lämplig för sin uppgift.

För att uppnå en acceptabel driftsäkerhet måste samtliga dessa svagheter elimineras.”

Åtgärder

Samtliga tonsvarare modiferades successivt genom att:

 

  • VDR-motståndets anslutningar borrades av med hjälp av en borrfixtur som lades på aralditingjutningen.
  • Zenerdioder monterades i stället för VDR-motståndet.
  • Lockkontakten byttes mot en microswitch.
  • Åskskydden kompletterades med en spole.
     

Efter dessa åtgärder fyllde tonsvararen sin tänkta uppgift.

 

Källor:

Roland Persson: Rapport CVA M9580:45 1967.
Bernt Törnell: Spaning mot skyn. Utgiven av Fort och Bunker.

Beskrivning Tonsvarare M3743-60500 (Från FHT)

 

Sammanställt av Roland Persson AEF

Senast uppdaterad 2017-05-15