Operativ Tidsperiod
 

 

                             - - ----------------2000
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

 

OPUS

System för optisk luftbevakning

 

Artikel publicerad i TIFF nr 2 1970

 

 

Systembild OPUS

Större bild

 

 

 

 

 

Datagivaren

 

 

 

 

 

LS-telefon

 

Optisk luftbevakning är ett komplement till radarluftbevakning och således en mycket betydelsefull länk i vårt luftförsvar. Med de moderna radarsystemen kan man kontinuerligt övervaka luftrummet och upptäcka flygplan som befinner sig på långt avstånd och stor höjd. Flygplan på låg höjd kan emellertid vara svåra eller omöjliga att upptäcka med radar. Den huvudsakliga uppgiften för den optiska luftbevakningen är därför att observera och rapportera sådan flygverksamhet. Vid fientliga flyganfall är det också stor risk att viktiga radaranläggningar sätts ur spel. Det optiska luftbevakningssystemet, som är uppbyggt med ett omfattande nät av luftbevakningsstationer, är lättare att hålla intakt.

 

 I sin nuvarande form fungerar det optiska luftbevakningssystemet så att rapporterna från luftbevakningsstationerna (Is) överförs via telefonförbindelser till luftförsvarsgruppcentraler (lgc). Därifrån förs informationen vidare till radargruppcentraler (rgc) och luftförsvarscentraler (Ifc). Utvecklingen mot allt högre flyghastigheter har emellertid gjort, att det nu krävs system som kan överföra information snabbare och som har sådan kapacitet att många informationer kan presenteras samtidigt.

 

Under årens lopp har olika åtgärder vidtagits för att nedbringa den tid det tar från det att ett flygplan eller flygföretag upptäcks till dess meddelandet om upptäckten når Igc. Man har bl a infört enkla förkortningar för den information som skall förmedlas. I början på 1960-talet började man inom flygförvaltningen att dra upp riktlinjerna för ett mera automatiserat system för optisk rapportering med utnyttjande av modern dataöverföringsteknik. Man har nu utvecklat ett elektroniskt system, som tillverkas av AGA, och som inom flygvapnet kallas OPUS.

 

Ett av de krav som man ställt på det nya systemet är att man skall kunna utnyttja befintliga telefonförbindelser och telefonutrustningar. I undantagsfall används radiolänkförbindelser för överföring av information från Is till lgc. Att man valt ett elektroniskt i stället för ett elektromekaniskt system beror på att elektroniska system har större driftsäkerhet och kräver mindre underhåll.

Systemets uppbyggnad och funktioner

OPUS är ett system för insamling, överföring och presentation av information för den optiska luftbevakningen. Hur systemet är uppbyggt framgår i stora drag av bilden. Den elektroniska apparaturen för överföring av information utgörs av datasändare, datamottagare, filter, förstärkare och kraftenheter. I lgc, rgc och lfc är denna apparatur placerad i stativ, som även innehåller ett stiftfält för uppkoppling av förbindelserna. Apparaturen är uppbyggd på kretskort i form av lätt utbytbara enheter och är enkel att handha.

 

 I de olika centralerna finns dessutom manövertillsatser och kartor med indikeringslampor. Bäringsuppgifter om flygplan som observeras från en Is överförs i form av datasignaler, som är kodade så att en viss signal alltid svarar mot en bestämd bäringsangivelse. Datasignaler och tal kan överföras samtidigt utan att påverka varandra.  

Apparaturen vid Is 

Apparaturen vid Is utgörs av en batteridriven datasändare och en Is-telefon, som båda ansluts till telefonledningen. Datagivaren har sju knappar av vilka sex svarar mot bäringarna 2, 4, 6, 8, 10 och 12 enligt den s k klockmetoden. Den sjunde knappen används för att rapportera flygplan som befinner sig mycket nära eller rakt över observationsplatsen.

 

När luftbevakaren trycker ned den knapp som svarar mot den riktning i vilken flygplan observerats överförs bäringsinformationen inom ca 1 sekund till lgc. En indikeringslampa på datasändaren tänds när informationen har sänts. Luftbevakaren kan med ls-telefonen lämna kompletterande upplysningar till lgc, t ex uppgifter om flygplanstyp och antal flygplan.  

Presentationsutrustning i Igc 

Datasignalen från Is överförs till indikeringslampor på en rapporteringskarta i Igc. Lamporna är utlagda som en cirkel runt varje på kartan markerad Is och orienterade på samma sätt som knapparna på datasändaren i Is. När en viss knapp på datasändaren trycks ned tänds motsvarande lampa på kartbordet. Lampan lyser med blinkande sken under 5-15 sekunder och därefter med fast sken. Samtidigt tänds lampor även på tillsatserna för rapportmottagaren, rapportmarkören och avlösningsledaren i lgc. Lamporna på dessa tillsatser visar vilken Is som sänt informationen. Upp till 30 Is kan vara anslutna till ett Igc-stativ. Felaktiga rapporter på grund av linjefel eller felaktigt handhavande av apparaturen markeras i lgc genom att observatörens lampknapp blinkar med starkt sken.

Presentationsutrustning i rgc 

Informationen från Igc överförs till rgc och lfc med inlagringstelegrafi. Presentationsutrustningen i rgc liknar i stort den utrustning som finns i lgc, men kartan med lampkransarna har mindre skala. Lamporna på denna karta lyser med kontinuerligt avtagande sken under 1-2 minuter. Det innebär att ett flygplans färdväg framträder på kartan som en kometliknande "svans" efter hand som rapporter om flygplanet inkommer.

Presentationsutrustning i lfc

I lfc presenteras informationen på samma sätt som i rgc med undantag för att varje Is representeras av endast en lampa i Ifc. Också denna lampa lyser med kontinuerligt avtagande sken under 1-2 minuter. Resultaten av fältprov med OPUS visar att man med detta system kan förkorta rapporttiden till en tredjedel av den tid muntlig telefonrapportering tar. Presentationen av informationen på lamptablåer innebär dessutom att den mängd information som kan tas emot i de olika centralerna har fördubblats. Vid behov kan denna information kompletteras med de plattor, pilar och brickor som för närvarande används för att markera flygföretag.

 

Avsikten är att informationen från OPUS på längre sikt skall integreras i presentationsutrustningarna för övriga Stril-system. Och härmed har vi också fått ett nytt underhållsobjekt bland alla andra. 

 

K Egeland F:ELT 3

 

Bearbetad för AEF av Roland Persson.

Senast uppdaterad 2014-01-29

 

Källa:

Artikel publicerad i TIFF nr 2 1970.  Tidningen kan i sin helhet läsas på vår webbplats. (3,4MB i pdf-format)

 

Mer info om OPUS:

FHT, Försvarets Historiska Telesamlingar, har på sin webbplats två filmer om OPUS.

Optisk luftbevakning Teknik   33 minuter lång
Optisk luftbevakning Personal  26 minuter lång

 

Dessutom rekommenderas Bernt Törnells bok som heter "Spaning mot skyn" där han utförligt dokumenterat den svenska luftbevakningens historia. Ett utdrag ur boken finns på webbplatsen www.luftbevakning.se