Klicka här för att komma till AEF:s Startsida!


Operativ Tidsperiod

 

Markteleutrustningar på flygflottiljer och baser

Utrustningar för direkt stöd för flygverksamheten



TMR-8
TMR-8


Manöverapparat  till FMR-5
Manöverapparat  till FMR-5


PN-521
PN-521


Talfyr i transportabel hydda
Talfyr i transportabel hydda


PN-67

PN-67


PV-30
PV-30


TILS-fyr på F17
TILS-fyr på F17


Under flygstyrelsens ledning utvecklades under första hälften av 1930-talet sambandstjänsten inom flygvapnet.

1936-1945
Med leveranserna av bombflygplanen B3 inleddes en ny era inom flygelektroniken - avioniken. Dessa flygplan var alla utrustade med en tillförlitlig flygradiostation FR-1 för LV och KV. Dessutom utrustade med flygradiopejl för långvåg FRP-1. Andra flygplanstyper levererades med motsvarande avionik, J9 och B5 hade båda den nya svensktillverkade Flygradion FR-2 och flygradiopejlen FRP-2.
Parallellt med denna utveckling installerades på flygflottiljerna markradiosändare FMR-1 och senare FMR-4.
Transportabla mottagar-sändarfordon TMR-8 började levereras 1940 och senare 1944 kom TMR-9 till förband. Vidare började under 1940-talet långvågsfyrar upprättas, dels som generella navigeringsfyrar, dels som stöd vid landning som angörings- och sättfyrar LRF-1.
Dessa markutrustningar kom att utnyttjas av många andra flygplanstyper fram till 1960-talet

1945 Tidigare var man inom flygvapnet inriktad på kortvågsutrustningar för flygradiotrafik.
När de allierades erfarenheter av VHF-utrustningar blev kända ändrades detta.
De i februari 1945 beställda J26 Mustang var utrustade med en VHF sändtagare SCR-522, FR-7 med frekvensområdet 100...156 MHz. Mustangerna började levereras redan i april 1945 och tvingade fram en mycket snabb övergång till detta nya frekvensområde. Detta var möjligt genom att SCR-522 kunde köpas som surplus, till ett fördelaktigt pris, i mycket stora antal. Genom en snabb framtagning av en nätmatad strömförsörjningsenhet och ny manöverenhet kunde denna flygradio installeras på marken som FMR-5.
Övergången till VHF medförde en stor förändring för trafikledarna genom denna pålitliga förbindelse direkt mellan flygförare och trafikledning. Dessutom tillkom UK/VHF-pejlarna FMRP-5 som ett nytt betydelsefullt verktyg i TL-tornen, senare följt av automatpejlen FMRP-6
m fl.

1948 kom nästa stora förändring i samverkande system mellan mark och flygplan. Nattjaktflygplanen J30 Mosquito levererades bland annat med ett radarnavigeringssystem PN-53 som samverkade med de helt nya markutrustningarna:

·        Radarfyren Eureka, PN51/F och

·        Landningsfyren BABS, Beam Approach Beacon System

Detta system, PN53 och markfyrarna, möjliggjorde navigering och säkra landningar i mörker och vid dålig sikt, en nödvändighet för ett nattjaktförband.

1950-55 PN-51/F installeras på vissa flottiljer förutom F1 för att möjliggöra ombasering av J30 förband.
Väderradar PS-29 installeras vid F7, F9, F10, F13, F15, F17 och F21 för att få erfarenhet av radar som hjälpmedel för flottiljernas väderavdelning.
RK-01 med avsevärt högre uteffekt börjar ersätta FMR-5.
Talfyren 301 installeras på alla flottiljer. Denna unika radiofyr, utvecklad av AGA, lämnade med en inspelad röst, riktningen till fyrens uppställningsplats direkt i flygradion utan extra utrustning i flygplanet.

1955-60 PN-50/A, flygvapnets nya navigerings- och landningsradar infördes först i jaktlansen A32A. Snabbt följt av J34, J29C, m fl. Detta medförde markinstallationer på alla flottiljer av navigeringsfyren PN-60 och landningsfyren PN-52 som motsvarade BABS på F1.
Landningsradarn CE-71 installeras på F1 för att få erfarenhet av PAR, Precision Approach Radar.
FMR-7 en mångkanalig VHF utrustning installeras på alla flottiljer.

Den första elektroniska molnhöjdmätaren, TNR 2 tillverkad i Frankrike, installeras vid F4, F5 och F18

1960-65 Landningsradar PN-67 installeras på alla flottiljer för att höja säkerheten vid landning i dålig sikt. PN-67 gav TL möjlighet att ”prata ner” ett flygplan med mycket god precision så kallad PAR-landning
Väderradar PV-30 installeras på alla flottiljer. Ersätter PS-29 som visat värdet av radar för tillförlitligare väderprognoser.
Med J35D införs PN-59 systemet som var en vidareutveckling av PN-50. Navigerings- och landningsfyrarna anpassas genom modifiering och byter beteckning. PN51 blir PN-513, PN60 bli PN-601 och PN-52 blir PN-521.
De första flygsimulatorerna för fpl35 börjar levereras.

1965-70 RK-02 börjar tillföras förbanden.

1970-75 Landningsfyren PN-521/R ersätts av PN-55/F.
TILS, Tactical Instrument Landing System, flygvapnets nya instrumentlandningssystem införs med AJ37
AJ37 simulatorer börjar levereras. Först ut F7
Molnhöjdmätare baserad på laserljus utvecklad och tillverkad och av FOA och ASEA tillförs de flesta förband och baser


1975-80 Installeras markradiosystem FYL (Flygtrafikledning) med bland annat RK-11 för AM-kommunikation på UHF-bandet.
Flygsimulatorer till jaktviggen JA37 börjar levereras till F13, F4, F21 och F17
 

 


Skrivet av: Stig Hertze
Senast uppdaterad: 2016-01-18